God Jul

Imorgon är det julafton och en del av er kanske redan är less på allt julmys, sötsliskeri och alla drivor av julkort på någon annans barn iklädda tomtedräkter. Vill ni ha något lite mer spännande att sysselsätta er med vill jag tipsa om en film jag själv är peppad på att se; Rare Exports.

Det ska bli spännande att se om även Finland kan klämma ur sig underhållande skräck. (Till skillnad från Sverige som inte har mycket att hänga i julgranen vad gäller film över huvud taget.)

Ha det så trevligt vad ni än hittar på för ofog i helgen.

Piranha (2010)

Piranha på IMDb

Ett jordskalv öppnar upp en spricka i Lake Victorias botten och släpper ut mordiska pirayor som festar på lättklädda ungdomar.

Datoranimeringen är riktigt dålig, men däremot är de praktiska gore-effekterna kladdiga och bra och framkallade flera stycken utrop av äckel från min sida.

Gillar man bröst så finns det ungefär en gaziljon stycken per sekund. Filmen har även nakna kön, undervattensdans (naket så klart) och bodyshots utöver pixelfiskarna som festar på alla.

Det kändes som att filmen i början var tänkt som en hyllning till både Pirahna från 1978 och Hajen, sen fick filmteamet bröstöverdos och tappade tråden och slängde in lite mer bröst, lite mer blod och så var det klart.

Jag tyckte filmen var lite kul och ibland köttigt äcklig men jag kommer inte att se om den de närmaste åren.

Jake, they took my penis!

Shallow Ground (2004)

 Shallow Ground på IMDb

Shallow ground utspelar sig i ett litet samhälle som verkar bestå av en sheriffstation och två hus belägna kilometer ifrån varandra med skog emellan. Nu är samhället säkert större eftersom sex personer försvunnit därifrån under det senaste året, men man får intrycket av att det är extremt litet och väldigt isolerat.

Där arbetar årtiondets sämsta sheriffer. Stuart är less på skogen, Laura är upptagen med sitt eget trassliga kärleksliv och Jack har en extremt dålig hårdag. Den sistnämnda är även plågad av ett fall för ett år sedan; En flicka var försvunnen, men Jack hittade henne hängandes från ett träd. Han hjälpte henne ned och lämnade henne sedan ensam för att själv fortsätta sökandet efter kidnapparen. Som då självklart återvände till flickan och kidnappade henne igen.... ooops. Den flickan var en av sex som anmälts som försvunna. De har alla en gemensam nämnare men sherifferna är för dumma för att koppla ihop dem och således har de när filmen börjar fortfarande ingen aning om vad som hänt dem.

Filmen har förutom korkade sheriffer och en extremt liten småstad ett övernaturligt element som jag fann överraskande. Jag antog att filmen bara skulle handla om de olösta morden men den har även en slags varelse som är tillbaka från döden för att hämnas. Varelsen är relativt äcklig faktiskt fastän den ser ut som en tonårspojke täckt i blod. Det är när det rinner blod ur hans trasiga tånagel eller han kräks blod som han blir vidrig. Det hade räckt med det men filmskaparna tyckte att dåligt animerade spindlar som kryper över honom vid ett tillfälle skulle göra honom läskigare. Det gjorde de inte. Det såg mest ut som att han fick ett släng av lakritssug och fick för sig att trolla fram godis som fick kittla honom.

Pojken dyker upp på sheriffstationen en dag och bara... är. Han säger ingenting utan lämnar lite blod, fingeravtryck, kryptiska meddelanden och visioner och försvinner sedan.

När de kör fingeravtrycken i datorn får de fram sex träffar. Alla sex är personer som försvunnit i området sista året. Aha! En plot börjar ta form. Stuart får dessutom tillfällig superintelligens när han genom att titta på de sex personernas foton och sedan river och scrapbookar lite kommer fram till att de sex tillsammans ser ut som pojken täckt i blod. Hmmm.. jag såg det inte men jag antar att filmskaparna kände att de behövde poängtera ännu mer att pojken har med de sex att göra.

Sedan fortsätter filmen med en massa körande och springande genom skogen. Jack jagar den blodiga pojken, Laura kör iväg för att fixa elen som naturligtvis försvunnit och Stuart kör hem vuxna män som kraschat med en skolbuss. Lauras pappa kommer även och berättar lite kryptiskt att blodiga hämnare har dykt upp överallt. Det avslöjandet känns bara som att de ville att filmen skulle kännas större på något sätt, som att de ville att den skulle ha ett mer invecklat syfte än bara EN blodig spökhämnare. Som att de ville att filmen skulle ha... djup.

Naturligtvis har filmen sin ”spännande” upplösning och det enda jag tänker säga om den är att effekterna och sminket faktiskt är helt okej.

Är filmen då värd att se? Nä, faktiskt inte.

Jag stör mig fortfarande på Jacks hår och five o'clock shadow.

Don't be afraid of the dark (2010)

Don't be afraid of the dark på IMDb

Sally flyttar till sin pappa och hans nya flickvän Kim. I början kämpar hon mot idén att hon måste bo på ett nytt ställe med en styvmamma hon inte vill lära känna. Däremot måste hon förlita sig på Kim när något i mörkret kommer efter henne.

Miljöerna och karaktärerna i Don't be afraid of the dark är helt okej, filmen har dessutom några starka och oväntade scener. Monstren däremot är inte så skräckinjagande och hemska som jag skulle vilja att de var. Deras utseende, beteende, historia och förklaringen till varför de vill ha Sally gör att filmen blir en Spiderwick för vuxna, men den är lagomt spännande för att man ska vilja sitta kvar till slutet. Däremot är pappans totala ointresse för dotterns problem ganska störande. 

Filmen är en remake av Don't be afraid of the dark från 1973. 

Red Sands (2009)

 Red Sands på IMDb

En grupp Amerikanska soldater i mellanöstern släpper ovetandes lös en Djinn. Den följer dem och gör deras uppdrag till ett helvete.

Soldaterna lider alla av stress, vissa mer än andra och filmens Djinn spelar på deras mentala ohälsa.

Vilket är totalt ointressant. Karaktärerna är platta och jag brydde mig faktiskt inte om vad de fått utstå tidigare under sin tjänstgöring. Eftersom jag inte brydde mig om dem fanns det ingen känsla av spänning, för det spelade helt enkelt ingen roll ifall de gick och dog.

Filmen har en twist som fick mig att gäspa och önska att de inte haft den, för det innebar att filmen blev fem minuter längre.

Skittråkigt helt enkelt, se den inte ens under pistolhot.

Session 9 (2001)

 Session 9 på IMDb

Huvudkaraktären – Gordon – är en till synes lugn och trevlig man som dock verkar ha något problem hemma. Han är arbetsledaren och har tagit på sig att sanera ett gammalt mentalsjukhus. Hans polare Phil är med honom, liksom Hank, Mike och Gordons brorson Brendan. Hank har stulit Phils flickvän så det är lite dålig stämning där men överlag arbetar de alla bra, förutom långa rökpauser. Mike tar dessutom långa svängar ner i ett arkiv där han av någon anledning lyssnar på en patients sessioner med sin läkare. Jag har svårt att förstå hans intresse av denna patient men man får i alla fall höra hennes olika personligheter bli intervjuade av läkaren. Filmen rör sig framåt i sakta mak utan att så mycket egentligen händer tills Hank försvinner. Därefter berättar Gordon varför han inte kan åka hem och Phil börjar ifrågasätta Gordons ledarskap.

Från banden i källaren får man höra läkaren dra ur de olika personligheterna vad patienten gjorde för att bli inlagd på mentalsjukhuset.

Efter att Brendan sett Hank i ett av trapphusen och alla i arbetslaget springer runt för att hitta honom igen börjar ödesdigra saker hända som leder fram till slutet där det avslöjas för oss vad som hänt och varför.

Jag känner att Gordon, Phil och de andras historia hade kunnat utspela sig exakt var som helst. Att handlingen utspelar sig på ett mentalsjukhus verkar för mig mest som att någon tänkte ”Mentalsjukhus är ju dödsläskiga! Låt handlingen utspela sig där så blir filmen nog klassad som skräck!”

Missförstå mig inte nu; jag tycker filmen var intressant och hade en historia att berätta. Jag tycker bara att den kunnat berätta den i vilken annan plats som helst i behov av asbestsanering.

I och för sig finns det en likhet mellan gruppens öde och patientens historia, men det finns inget som direkt säger att det var någon högre (eller lägre) makt som styrde dem.

Filmens långsamma och lite lugna ton gjorde att jag inte blev rädd alls fastän det tydligt märks i filmen att man borde haja till och reagera.

Hälsenor

Det går rykten att Paramount Pictures ska göra en remake av Jurkyrkogården. Själv gillar jag originalet men man får väl se vad de gör av det hela.

Som tonåring var jag mörkrädd och såg otäcka filmer med skräckblandad förtjusning. Jag tror att de blev så mycket bättre eftersom jag blev riktigt skraj. Jag klarade inte heller av att se scener där de skar i folk. Innan jag såg Jurkyrkogården så berättade bland annat storebror om filmen och jag hakade upp mig på en specifik scen; nämligen den där pojken ligger under sängen och skär av gubbens hälsena. När jag sedan såg filmen så blundade jag hårt och vägrade titta. Jag har sedan dess sett filmen många gånger men jag har ännu inte sett hälsenan bli avskuren. Idag skulle jag klara av att se det, men det känns bra att bli påmind om en tid då man faktiskt inte var relativt avtrubbad som man är nu. Saker kan fortfarande vara äckliga och vidriga men inte på samma sätt som när jag var mindre. Jag har fortfarande en hälsosam rädsla för mörker, men det är inte lika illa som när jag var liten. 

Mørke sjeler (2010)

Mørke sjeler på IMDb

Johanna blir överfallen av en man i orange arbetsoverall. Han borrar ett hål i hennes huvud och lämnar henne i skogen. Hennes kropp förs till bårhuset men hon vaknar till och tar sig hem. Hennes far – Morten - märker att något är fel med henne då hon börjar kräkas svart slem. Johanna blir bara sämre och läkarna vet inte vad som är fel. Besviken och arg på läkarna väljer Morten att ta hem Johanna och sköta om henne själv. Han har nu en hjärnskadad dotter som läker svart gegga och luktar illa som han tar på promenader, visar gamla hemvideos för etc. Samtidigt som han gör så gott han kan för att hon ska ha det bra försöker han hitta igen den som överföll henne. Fler offer har dykt upp och polisen står handfallna.

Början på filmen är otäckt lik svenska kriminalfilmer, något jag inte gillar. Det enda som räddar filmen är mysteriet kring Johanna och de andra offren – varför återvänder de från de döda för att sedan förruttna? Efter halva filmen ungefär är det som att de bytt manusförfattare till en som är totalt less på hela konceptet. Filmen går ifrån svensk deckare till en ofrivillig komedi med råmande oljezombies och pubertala mördare som skrockande jämför sin borr med en snopp. Den tidigare sympatiske polisen blir ett inkompetent arsle.

Morten lyckas mer eller mindre lösa mysteriet med hjälp av en talför uteliggare och sitt eget detektivarbete och ger sig efter mördaren. Där ville nog manusförfattaren att det skulle bli storslaget och spännande men hela slutet blir skrattretande.

Tips nr 1: om du ska ta dig in i en bil och har en jättestor borr... slå inte med borren mot biltaket utan starta istället borren (är du osäker på hur; kolla instruktionsboken) och borra dig igenom plåten.

Tips nr 2: Att ligga platt på marken och hänga i bilens kula hjälper inte till att stanna bilen då den är mycket starkare än dig.

Staunton Hill (2009)

Staunton Hill på IMDb

Det är höst 1969 och en grupp ungdomar liftar för att ta sig till Washington D.C. I Virginia tvingas de övernatta på en bondgård. Familjen som äger den är till en början trevliga, om än udda, men snart uppdagas deras sanna avsikter.

Hade det inte stått i början att filmen utspelar sig på slutet av 60-talet hade jag inte förstått det. Kläder och frisyrer känns inte tidstypiska. Det enda som kanske avslöjar tidsepoken är avsaknandet av mobiltelefoner och vissa av karaktärernas åsikter. Fast å andra sidan känns det inte helt främmande att det finns rasistiska idioter än idag.

Det här är en typisk lura-bort-ungdomar-och-slakta-dem film. Fast de har försökt göra den lite intressantare genom att använda sig av en plot som involverar en misslyckad läkarstudent och säljandet av kroppsdelar. Det är mest bara förvirrande och lyckas inte bli bra.

Däremot har filmen några äckliga scener och att gärningsmannen är mentalt efterbliven gör inte saken bättre. Det väger dock inte upp den sega början.

Regissören är Cameron Romero, son till George A. Romero och i filmen nämns Night of the Living Dead. Det är lite kul men samtidigt känns det som att Cameron kanske försöker mjölka pappas kändisskap. Att George sedan satt sitt namn på ett citat på filmens baksida gör kanske inte saken bättre. "That's as scary as it gets." Mja.. kanske var svårt för pappa Romero att vara objektiv för jag har sett filmer som har varit tusen gånger mer skrämmande.

Genvägen (2009)

 

Genvägen på IMDb 

Originaltitel: Snarveien.

Lina och Martin åker från Norge till Sverige för att köpa billig sprit. På väg tillbaka luras de in på en enslig skogsväg där de får punka. De lyckas fixa däcken men flera konstiga händelser leder dem tillslut till ett avskilt beläget hus där bilen slutar fungera. Det är även där deras mardröm börjar på riktigt då de är ofrivilliga stjärnor i en snuff-film.

Senare delen av filmen utspelar sig i ett hus med perfekt layout för ett gammalt hederligt kidnappningsdrama. Källaren är i två våningar – idealiskt för att rymma en man i gimpdräkt och några stackars offer.

Jag måste däremot säga att gimp-mannen inte är filmens mest störande element. Det är polisen. Är han så trevlig och snäll som han verkar eller är han inblandad i brotten?

Trots att jag har svårt för svenska skådespelare så är den här filmen bra. Den är lite väl snäll men den är spännande och väl utförd ändå.

Faces in the crowd (2011)

 

Faces in the crowd på IMDb

Anna råkar snubbla över en seriemördare när han anfaller sitt senaste offer. Under hennes flykt faller hon och slår huvudet. När hon vaknar på sjukhuset känner hon inte igen sina närmaste vänner eller sin pojkvän. Hon har drabbats av ansiktsblindhet så trots att hon såg mördaren kan hon inte känna igen honom. Hon måste nu både lära sig leva med sitt handikapp och försöka avslöja mördaren.

Filmen har absolut en intressant idé med en kvinna som inte känner igen personer i sin omgivning. Det faktum att ett ansikte kan ändra karaktär bara hon förlorar det ur sikte och vi får se det hon ser gör att filmen känns lite som skräck trots att det är en thriller. Jag tycker hela den biten var väl genomförd. Däremot kändes resten av filmen lite.. dum. Som om de fick slut på energi efter att ha kommit på att använda sig av sjukdomen. De har dessutom försökt att klämma in en kärlekshistoria och lite tragik plus ett smörigt slut.

Filmen var väl okej men inget jag skulle se om igen.

Om man i en ”who done it”-aktig film kan peka ut mördaren så fort han visar sig så har man misslyckats. Sen borde man kunna komma på ett klatschigare namn på en seriemördare än Tear-Jerked Jack. Snacka om tungtvistare.

They (2002)

They på IMDb

Julia får ett samtal från sin barndomsvän Billy och skyndar sig att möta upp med honom. Han talar osammanhängande om demoner från deras barndom som återvänt och jagar honom innan han skjuter sig själv i huvudet mitt framför henne. Julia kontaktas av Billys två vänner från College och de märker att de har mycket gemensamt; bland annat led de alla av kraftiga mardrömmar som barn. Snart känner de att något i mörkret är efter dem.

Monstren i filmen är rädda för ljus. Vilken himla tur då att de kan kontrollera elektronik, mekanik och elektricitet så det är lättare för dem att fånga sina offer. De är någon slags magikerspindlar med dödskalleansikten. Vad vill då monstren med Julia, Billy, Sam och Terry? Ingen vet! Jag skulle anta att det handlar om att leka med maten. Monstren terroriserar dem när de är små men lämnar dem sedan oförklarligt i fred i 20 år för att sedan dyka upp igen och försöka ta med dem tillbaka till sin skuggdimension.

Det är lite bristande logik när monstren måste märka sitt byte genom att införa en lång benbit under huden på dem för att kunna hitta igen dem. Hur hittade de då igen dem från början, innan de blev märkta? För Julia jagades av dem innan de märkte henne.

Jag tror det är bristen på förklaringar som stör mig mest med den här filmen. Billy har skrivit dagbok om sina efterforskningar men han kom aldrig fram till något vettigt eller viktigt innan han tog livet av sig själv, annat än att lagra batterier och stearinljus. De tre kvarvarande får aldrig en chans att försvara sig utan de får bara fly, fly och fly. Att Julia sen påminner om en anorektisk, gapande fisk gör inte saken bättre.

Arachnid (2001)

Arachnid på IMDb

En av lokalbefolkningen i Guam kommer till en liten klinik med mystiska bett på kroppen. Efter att han avlidit samlar Dr Leon ihop en grupp experter och lokala vägvisare och beger sig ut till en liten ö för att hitta orsaken till mannens död. Planet krashar av oförklarliga anledningar och deras kommunikationsutrustning slutar fungera. Efter det blir det bara värre när de stöter på konstiga mutationer av inhemska insekter och reptiler.

Filmen börjar starkt med en jättelik vattenpenis som sugs upp i ett kamouflerat rymdskepp. En amerikansk krigspilot kolliderar med rymdfarkosten och de krashar båda två på en liten ö. Här fortsätter de otroligt dåliga specialeffekterna under hela inledninsscenen och hade det inte varit för att jag hade sällskap när jag såg den och vi bestämt oss för att se hela så hade jag stängt av. Jag är däremot glad att jag fortsatte se för jag har inte skrattat så mycket på länge. Inte nog med att specialeffekterna suger; skådespelarna är helt värdelösa, manuset är förstummande dåligt och i sina försök att göra varje karaktär unik har de lyckats göra karikatyrer av varenda en. Hjältinnan är sur och tvär, doktorn är otroligt snobbig, de f.d armémännen är helt vilda med sina skjutvapen och anser att buskar som rör sig måste DÖ. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter att berätta vad som är fel med den här filmen men jag tycker det måste upplevas själv. Se den och få dig ett gott skratt eller tio.

Svensk titel: 8 Legs – Dödens nät. Jag skulle vilja sparka alla som jobbar med att översätta filmtitlar. Ge mig jobbet istället.

Wrong Turn 2 - Dead end (2007)

Wrong turn 2 på IMDb

En grupp med deltagare i en realityshow faller offer för inavlade mutanter i West Virginias bergstrakter.

Denna uppföljare suger ännu mer än sin föregångare. Karaktärerna är platta och ointressanta och skådespelarna är dåliga. Man bryr sig inte det minsta när de dör. Det enda som fick mig att reagera var att mutanterna nu har familjeliv med kvinnor, hångel och barnafödande. Det var faktiskt äckligt och fick mig nästan att kräkas lite i munnen. Men i övrigt var det absolut inget speciellt och utmärkande med filmen. Visst, den har splatter och inälvor och blod men det räcker inte. 

 

Sen kan man ju fråga sig varför dessa inavlade idioter får fortsätta hålla på att äckla runt i West Virginias vildmark. Efter första filmen borde de ju blivit utrotade med eldkastare.

Fritt Vilt (2006)

 Fritt Vilt på IMDb

Fem vänner åker upp bland fjällen och åker snowboard. En av dem bryter benet och de tvingas söka skydd för natten i ett övergivet fjällhotell. Dagen efter märker de att de inte är ensamma.

Ett nedlagt fjällhotell med en inneboende psykopat är det perfekta stället för lite mord.

Jag har sett filmen tre gånger vid det här laget (och fler gånger lär det bli) och jag hoppar fortfarande till när det händer saker. Jag blir fortfarande lite sur och ledsen när min favorit dör. Jag känner mig som ett litet barn som hittat en favoritfilm och ser den om och om igen tills föräldrarna bara vill kräkas.

Det är en slasher, men den är inte speciellt kladdig och äcklig. Det är inte massa gore och stympningar och utstuderade sätt att ha ihjäl folk på och det känns faktiskt uppfriskande.

Filmens originaltitel på norska är Fritt Vilt. Den engelska titeln är Cold Prey och det gav den dess svenska titel – Kallt byte. Bara så ni vet vad ni ska söka på om ni vill få tag i den. Tydligen förstår vi svenskar inte norska så bra.

Poultrygeist - Halloween 2011

Poultrygeist på IMDb

Till Halloween som vi firade 5:e november valde jag, två av mina systrar och en kompis att klä ut oss till karaktärer ur filmen Poultrygeist - Night of the chicken dead.

Filmen handlar om Arbie som tar anställning på en nyöppnad snabbmatsrestaurang - American Chicken Bunker -  för att trotsa sitt ex. Restaurangen är tyvärr byggd på en gammal Tromahawk-kyrkogård. Kycklingarna kommer till liv och snart har de infekterat personalen och kunderna och förvandlat dem till kyckling-zombies.

Den här filmen är inte för de svagmagade. Även om det är en lågbudgetfilm är alla sprutande kroppsvätskor äckliga. Den är även totalt politiskt inkorrekt. Den är inkorrekt på alla sätt och vis. Antingen sitter man och gapar åt allt äckel eller så skrattar man. Jag brukar göra båda delarna. Själv kan jag inte annat än gilla den. Det är en musikal med splatter.

Bilder från våra förberedelser och det färdiga resultatet finns att se här:

Boxing Babetten

Solstice (2008)

När filmen börjar har Megans tvillingsyster Sophie några månader tidigare begått självmord. Megan försöker gå vidare genom att som vanligt åka ut med sina kompisar till sina föräldrars sommarhus ute i Louisianas Bayou, där de varje år firar sommarsolståndet. Väl där ute ser Megan sin döda tvilling i syner och Sophies nyckelring dyker hela tiden upp igen fastän Megan försöker bli av med den. Hon börjar inse att det kanske var något konstigt med systerns död och börjar gräva i det förflutna.

Det hon hittar är inte vad jag misstänkte men trots att filmen kanske inte var förutsägbar så var den inte särskilt intressant. Den känns lite som slumpmässigt vald tonårsserie kryddat med ett självmordsmysterium.

Det är en passande film för en söndag när man känner sig riktigt seg och inte orkar bry sitt huvud med något avancerat.

Den Svenska undertiteln är ”Blodröd sommar”. Det borde vara ”Lerig sommar” för så värst mycket blod är det faktiskt inte, det är däremot relativt stora mängder lera.

Wrong Turn (2003)

Chris är på väg till en jobbintervju men vägen är blockerad av en trafikolycka och han försöker ta en alternativ väg genom bergen i West Virginia.

Det är en smal grusväg och han lyckas krocka med en stillastående bil tillhörande fem vänner som fått punktering. Med båda bilarna ur körbart skick bestämmer sig Chris och tre av de andra att gå för att hämta hjälp. Tyvärr är de enda människorna inom gångavstånd en hög med muterade, inavlade idioter som samlar på kroppsdelar.

Det här är inte en av de bättre filmerna med inavlade mutanter och det är väldigt förutsägbart vilken ordning alla ska dö i. Trots att väldigt många försvunnit i det bergsområdet är det ingen som hittat igen mutanternas stuga där flertalet av offrens bilar står fullt synligt på gården. Inte heller har det enorma skrotupplaget där resterande offers bilar förvaras hittats, trots att det lätt skulle upptäckas om ett räddningsteam
hade tex en.... helikopter.

Mutanternas hus var däremot helt vidrigt med de rätta inavlade tillbehören. Mutanterna i sin tur var inte lika äckliga, det var lite för tydligt att de var sminkade. Någon som var genuint äcklig var gubben på macken som saknar tänder och dreglar.

White – Curse of the Melody (2011)

Pink Dolls är en tjejgrupp i Sydkorea som inte lyckas slå igenom. När de flyttar till nya lokaler hittar de ett videoband med tidigare okänd låt på som deras manager beslutar att stjäla till tjejerna.

Efter att de framfört sången blir de omedelbart kända. Däremot uppstår slitningar mellan tjejerna när de tävlar om vem som ska vara gruppens frontfigur. Snart börjar de en efter en falla offer för otrevliga olyckor.

Vid det här laget har det kommit många asiatiska skräckfilmer med mörkhåriga spöken som slemmar runt på väggar, tak och i tv-apparater. Den här spökfilmen är helt nytänkande! Med sitt vithåriga spöke som bara krälar på golvet...

Man har sett hela spök-temat femtioelva gånger. Det som skiljer den här filmen från de andra är väl att man får en liten inblick i musikvärlden, men är man inte det minsta införstådd med den Sydkoreanska kulturen kring pojk- och tjejband kan den nog lätt te sig som väldigt underligt. Men det är ju inte filmskaparnas fel då de i första hand inriktar sig på den asiatiska publiken.

Inte så skrämmande film men vill man ha ett litet spökmysterium till tonerna av Koreansk pop är den helt rätt.

The Abandoned (2006)

Marie Jones är adopterad och 40 år gammal får hon veta vem hennes mor var. Hon reser ensam till bondgården i Ryssland som föräldrarna ägde för att få veta mer om sitt ursprung.

Den här filmen har dubbelgångarezombies, svin, spöken och språkbegåvade ryssar. Ta hennes far till exempel; han var en rysk bonde som dog på 60-talet och kunde tala utmärkt engelska. Tur det, annars hade ju hans spökes tjatande om familj gått Marie helt förbi. Tag line är ”Death never runs out of time”. Ja, han verkar ju ha ägnat sin tid som död åt språkstudier.

Dålig film, okej skådespelare, en plot som kunde varit bättre genomförd. Ja, det är spöken, ja det är lite blod och ett äckligt gammalt hus men jag höll på att somna av uttråkning. Slutet fick mig faktiskt att skratta lite. Ett uppgivet skratt.

Scourge (2008)

Jesse återvänder hem till småstaden där hon växte upp. Där träffar hon Scott för första gången på flera år och deras gamla kärlek flammar upp igen.

Tyvärr så vaknar även en urgammal parasit som dödar sig igenom flertalet av stadsborna. Scott blir oskyldigt anklagad för dödsfallen och tvingas gömma sig från lagen samtidigt som han försöker stoppa parasiten.

Det här är en film där dom har tänkt till och gett huvudkaraktärerna bakgrundshistorier och även monstret har ett förflutet som man får veta allt eftersom. Men dom hade verkligen inte behövt anstränga sig för det gör ändå inte att filmen blir bra.

Parasiter som denna har en hel orden med tuffa män efter sig. Tyvärr glömdes det bort att det låg en fängslad parasit under stadens kyrka och bara väntade på att någon skulle råka släppa ut den. En ordensmedlem dyker upp mitt i filmen men istället för att ta tag i situationen så fjantar han runt och spinkar genom fönster. Som tur är har parasiten en svaghet och det är elektricitet. Oroa dig inte, det är inte en spoiler för det får man veta under filmens första minuter.

För övrigt så tar sig parasiten in genom naveln utan att skada kläder eller lämna ett sår. Man kommer dessutom inte ihåg att något klämt sig in i ens mage. Enda tecknet på att man har den är att man börjar rapa, fisa och vilja ha fet mat...

…...ursäkta mig medan jag går och stoppar fingrarna i ett eluttag.

The House of the Devil (2009)

Föreställ dig att du är ”barnvakt” åt en äldre kvinna, i ett gammalt hus på landet. Du har ännu inte träffat kvinnan så du vet inte exakt var i huset hon är.

Gör du:

A: Sitter snällt i fyra timmar och tittar på tv och hoppas att damen ska sova bort tiden.

B: Samma som A fast beställer pizza efter en timme.

C: Tar en liten rundtur och snokar runt i stängda rum, rotar igenom lådor och provar glasögon,

tar på dig freestyle och spelar biljard för att sedan dansa runt med hög musik i öronen och flaxa vilt med kroppsdelar så du slår ner inredning.

Filmens huvudkaraktär Samantha väljer alternativ C. Tyvärr. Sånt gör mig irriterad och jag kände att jag tappade intresse för filmen. Förutom en viss rätt chockerande händelse tar det 75 minuter innan det händer något annat än att hon lallar runt i huset och äter dålig pizza. Hade inte filmen haft den rätta 80-tals känslan hade den varit värdelös, men tack vare en väl genomförd miljö och soundtrack så blev den inte helt olidlig.

The Last Exorcism (2010)

Pastor Cotton Markus har länge predikat och utfört exorcismer. Efter att ha blivit förälder börjar han tvivla på sin egen gudstro och när han får höra om en pojke som dött under en exorcism vill han genom att filma en dokumentär hjälpa andra barn från att möta samma öde. Han berättar för kameran att hans exorcismer bara är på låtsas, men att folk behöver tro för att kunna gå vidare i sitt liv.

Han tar med sig det lilla filmteamet till en familj ute på landet bestående av en far, sonen Caleb och dottern Nell. Fadern tror att Nell är besatt. Cotton behandlar fallet som han gjort vid alla tidigare exorcismer och låtsas fördriva en demon från flickan. Han visar innan för kameran hur han riggar rummet med specialeffekter för att upplevelsen ska bli trovärdig. Efteråt lämnar Cotton och filmteamet gården och allt verkar frid och fröjd. Tills Nell dyker upp på deras motell mitt i natten.

The last exorcism får en att undra ända till slutet ifall Nell verkligen är besatt eller inte. Skådespelerskan Ashley Bell ger ett trovärdigt intryck som naiv och söt 16-åring som sedan förvandlas till en skrikande, skitig och blodig ung dam.

Jag kände medan jag såg filmen att oavsett om den skulle ha ett övernaturligt element eller inte så var den ändå intressant. Nells far är sådär obehagligt religiös efter sin frus bortgång och man vill att pastorn ska lyckas hjälpa familjen på mer än ett sätt för de är alla tre så tydligt skadade.

Plus i kanten för den episka stående bryggan.

Vanishing on 7th street (2010)

Detroit drabbas av strömavbrott och folk försvinner spårlöst, kvar finns bara det dom hade på sig. Luke, Paul, James och Rosemary klarar sig allihop och tre dagar senare stöter de på varandra i en kvarterspub. De har alla lärt sig att för att inte bli tagen av Skuggorna måste man ha ljus, men dagarna blir allt kortare och energikällor som batterier och generatorer tappar kraft fortare än dom borde. Det gäller nu för de fyra att försöka överleva trots att deras ljuskällor håller på att sina oroväckande fort.

Första halvan av den här filmen är bra. Jag tyckte det var härligt att följa karaktärerna när skuggorna kröp närmre och spänningen steg. Men sen kändes det som att det var dags för mig som tittare att få veta mer om mysteriet. Paul talar om ön Roanoke och dess öde; hur en hel koloni med Engelsmän försvann spårlöst på 1500-talet och ordet ”croatoan” fanns inristat i en stolpe. Men sen tar det slut på förklaringar och karaktärerna fortsätter att irra runt i jakt på ljus.

Slutet var en total besvikelse för mig och jag blev faktiskt arg på hela filmen som lurat mig att sitta och titta och tycka den var bra för att sen kasta en totalt värdelös upplösning i ansiktet på mig.

YellowBrickRoad (2010)

År 1940 gick försvann hela småstaden Friars befolkning när de vandrade upp för en bergsstig. De som senare återfanns hade antingen frusit ihjäl eller bilvit brutalt mördade.

68 år senare följer en liten grupp människor i deras fotspår för att ta reda på vad som egentligen hände uppe på berget.

Jag tyckte att filmen verkade riktigt intressant och fortsatte tycka det de första tio minuterna. Sedan insåg jag att den aldrig skulle vara så bra som jag trodde. Tydligen blir deltagarna i expeditionen konstigare och konstigare, men det får man aldrig se som tittare. Inte förrän en av dem blir totalt psykotisk och mördar en av de andra. Därefter märker man att folk kanske inte har alla hemma längre, men det blir ändå inte bra. Filmen lyckas inte fängsla en med karaktärernas mentala sammanbrott utan man sitter bara och väntar på att de ska dö en efter en. Ända fram till sista 30 sekunderna av filmen satt jag och väntade på en förklaring på vad som hände Friars befolkning men svaret på det (om man nu kan kalla det ett svar) är så otroligt dåligt och luddigt att jag var totalt otillfredsställd.

Konceptet är jättebra men utförandet så otroligt dåligt. Att klippa tånaglarna i en och en halv timme hade varit mer underhållande.

Follow my blog with Bloglovin

The Walking Dead

Äntligen har säsong två startat och jag rekommenderar verkligen alla som inte sett första säsongen än att sätta sig ned och njuta. Denna otroligt bra serie är ett måste.

I väntan på andra säsongen såg jag AMC's Webisodes som även de hade den rätta Walking Dead-känslan. Det är en liten prolog och utspelar sig alltså just innan säsong ett.

 Det är sex avsnitt som alla är mellan 3 -5 minuter långa.

Heartless (2009)

Jamie Morgan har alltid levt tillbakadragen på grund av ett stort, hjärtformat födelsemärke i ansiktet. Han har dock sin familj som älskar honom, men när hans mamma blir brutalt mördad av demoner faller hans värld samman.

Jaimes högsta önskan är – förutom att få tillbaka sin döde far – att få träffa någon att älska, som älskar honom tillbaka. Men han är övertygad om att hans födelsemärke gör detta omöjligt. När han får chansen att bli av med sitt ”handikapp” tar han den, trots att han vet att han ingår ett avtal med djävulen. Snart kräver avtalet att han dödar en ung man och Jaime måste välja mellan att själv torteras, eller ta en annan persons liv.

Jag brukar ju inte spoila slutet och tänker väl inte göra det direkt nu heller, men jag vill säga att filmen har en twist som varken är oväntad eller ovanlig. Men det gör inte filmen dålig för det, utan jag kände att det var helt logiskt att filmen hade den vändningen.

Lite saker finns det nog att gnälla om, som att födelsemärket varken ser ut som ett hjärta eller är särskilt äckligt. Sedan så har en gängledare blivit av med sin hand och ersatt den med... inte en klo eller ett avsågat hagelgevär eller ens en motorsåg utan.... en antik, vass, kort tentakelsak med tre blad. Låter det tufft? Det är det inte. Det ser riktigt töntigt ut när han ska försöka slåss med den.

Men alla de sakerna hade jag överseende med för filmen var bra och intressant ändå.

Den har en lågmäld och gripande känsla trots dess övernaturliga element och en del rätt äckliga scener.

Tråkapa

Mitt första möte med Terror på Elm Street 1 var faktiskt när jag var sju år gammal och av misstag såg Filmkrönikan. Filmen var ny och de recenserade den där. Efter det var jag helt inställd på att om jag var vaken när klockan slog tolv skulle något hemskt hända. Scenen de visade var nämligen den där Glen ligger i sängen, klockan blir tolv och en hand drar ned honom genom madrassen, det sprutar enorma mängder blod och hans mamma skriker helt hysteriskt. Sjuåriga jag höll på att skita knäck men kunde inte sluta titta och filmen de visade ett klipp från efteråt handlade om apor. Min lilla barnhjärna flätade ihop apor med blod och skrikande mammor och på grund av det tycker jag inte om filmer med apor/gorillor etc. Däremot fick det mig inte att ogilla skräckfilmer. Som tur är. Apfilmer däremot klarar jag mig bara bra utan. Jag är inte rädd för dem, men de tråkar ut mig något otroligt mycket. Så nej, jag har inte sett någon av King Kong-filmerna och tänker inte göra det heller.

Deadline (2009)

Brittany Murphy spelar Alice som är rätt trasig efter att ha blivit utsatt för hemska saker av sin före detta pojkvän. För att komma undan från allt och få ro att skriva lånar hon ett ensligt hus på landet och planerar att stanna där i en vecka. Redan från stunden hon sätter foten i huset märker man att det är något fel och så fort hennes väninna lämnat henne ensam där börjar hon höra saker. Snart hittar hon upp till vinden där hon snubblar över mini DV-band. De passar i hennes egen filmkamera som hon tagit med sig och hon tar pauser från skrivandet för att titta på innehållet. De första banden visar ett lyckligt par med ett barn på väg men snart blir deras förhållande ansträngt och konstigt. Alice blir övertygad om att kvinnan – Lucy – spökar i huset och försöker berätta vad som hänt för henne. Alice bryter nästan ihop men bestämmer sig ändå för att stanna för att få veta sanningen om var husets tidigare ägare tog vägen.

Filmen lyckades få mig att vilja veta både vad som hänt Alice tidigare och vad som hände med Lucy och hennes man David. Den hade dessutom en rätt så mysig skräckstämning. Det är helt klart en film som är värd att se om man vill ha något lite lugnare i skräckväg.

La horde (2009)

En grupp med poliser beger sig till ett nedgånget hyreshus för att hämnas sin mördade kollega. Där finner de gänget ansvariga för mordet men poliserna blir övermannade. Gangstrarna beslutar sig för att avrätta poliserna men som tur är utbryter en zombieapokalyps....

Eller.. tur och tur.. men i alla fall; nu måste poliserna och gangstrarna samarbeta för att överleva. Det är däremot lättare sagt än gjort.

Jag blir alltid glad när jag får se en zombiefilm som är lite annorlunda. La Horde har boxningsmatcher mot zombies och en galen krigsveteran med fläskmage och stora vapen. Eftersom de försöker ta sig ut ur ett högt hyreshus blir filmen sådär bra klaustrofobisk med trånga korridorer och mycket zombies. Karaktärerna håller kvar vid sin avsky för varandra och den mänskliga faktorn spelar in och försämrar oddsen att överleva. Irriterande ja, men det är inte dåligt i det här fallet för utan det skulle karaktärerna bara vara platta och tråkiga.

Filmen är Fransk. Kul att Norge får lite konkurrens vad gäller moderna skräckfilmer.

The Ward (2010)

The ward handlar om Kristen, en ung flicka på 50-talet, som efter att ha bränt ned ett hus hamnar på ett mentalsjukhus. Redan där har vi ett vinnande koncept. Mentalsjukhus är läskiga. Mentalsjukhus på femtiotalet är ännu läskigare. Lägg då till ett spöke till det. Ett spöke på ett mentalsjukhus på femtiotalet borde vara dödsläskigt. Filmen var inte dödsläskig, däremot lyckades den hålla mig intresserad till slutet.

Kristen stöter på spöket redan under sin första natt på avdelningen och sedan börjar de andra flickorna där försvinna en efter en. Kristen kämpar för att lösa mysteriet med spöket medan hon försöker hitta de som är borta. Personalen är däremot anmärkningsvärt obrydda om de saknade flickorna.

Spöket ser lagomt läskigt ut och lobotomeringar och elchocker är alltid obehagligt, det känns däremot som att de hållit tillbaka, den borde ha varit mer skrämmande. Ett stort minus är att Kristen trots trauma och droger alltid ser fräsch och nysminkad ut. Inte ens i duschen rinner sminket bort.

Slutet av filmen kan i och för sig göra detta faktum helt tillåtet men jag tvivlar på att filmskaparna tänkte på det. Det är nog bara en sån där efterlämning från Dallas där Sue-Ellen alltid vaknade upp nysminkad trots att hon egentligen skulle se ut som en regnbågsfärgad panda om hon sov med den mängden smink på sig.

Är filmen då sevärd? Absolut, om man gillar spöken, mentalsjukhus och 50-talet och kan bortse från perfekta lösögonfransar trots elchocksterapi.

Dark Floors (2008)

Bens dotter Sarah lider av vad som verkar vara autism. Han är missnöjd med läkarnas behandling av henne och bestämmer sig för att ta henne hem från sjukhuset. Sarahs sköterska Emily försöker övertala honom att stanna och de tre åker nedåt i samma hiss. De tar sig däremot bara en våning innan hissen stannar och de är fast i den tillsammans med Jon, gamle Tobias och väktaren Rick.

Tobias får ett anfall och dör men Emily lyckas få liv i honom igen. Strax därefter börjar hissen röra på sig, men den åker inte till entrén utan en våning under den dom startade ifrån.

De kliver ur hissen och finner att våningen är helt tom. De antar att det varit en brandövning men Rick får inte tag i någon annan. När de dessutom hittar en död kvinna med ögonen utklösta inser de att något är allvarligt fel. Nu börjar deras flykt ut ur sjukhuset. För varje våning de tar sig ned blir miljön skitigare och döda kroppar börjar dyka upp i korridorerna. De stöter även på........... Lordi... Skrik-lordi, Bit-lordi, Päls-lordi, Väggkrossar-lordi, Sand-låde..förlåt.. lordi och Mr Lordi himself.... Filmens undertitel är nämligen ”The Lordi motion picture.” Av någon mystisk anledning man aldrig får veta så verkar Lordimonstren vilja ha Sarah. Ben vill inte lämna ifrån sig sin dotter men han väljer ändå vid ett tillfället att lämna henne ensam med affärsmannen Jon som tydligt inte skulle ha något emot att välja sitt liv över flickans. Naturligtvis försöker han mata flickan till Lordimonstren men det är bara Ben som kan göra det så istället blir han Lordi-lunch.

Flykten fortsätter nedåt och Lordi mumsar på folk med jämna mellanrum. Ben och Emily märker att tiden har stannat fastän de verkar röra sig baklänges i den. Låter det intressant? Det är det inte. Det här är nog årtiondets sämsta film. Inte för att de inte försökt utan bara för att Lordi är med. Miljön är läskig men Lordis närvaro gör det hela skrattretande och löjligt. Deras kostymer är inte det minsta skräckinjagande och får mig bara att längta efter gamla hederliga Cenobiter som skulle gjort så själva byggnaden de var i sket ned sig.

Jag vill inte bara ha tillbaka de 85 minuterna av mitt liv, jag vill dessutom ha 85 minuter till som kompensation för att jag satt och såg eländet.

Splinter (2008)

Polly och Seth blir efter ett misslyckat campingförsök kidnappade av Dennis och Lacey som är på flykt undan lagen. När bilen överhettas stannar de på en enslig bensinmack där allt inte står rätt till.

De blir överfallna av ett vidrigt monster och måste arbeta tillsammans för att överleva.

Splinter förvånade mig med bra skådespelare, bra karaktärer och bra monster. Jag förväntade mig verkligen ingenting när jag satte mig för att se den. Döm om min förvåning när det under första minuterna visas en äcklig, taggig sak som överfaller en intet ont anande mackägare, och det ser inte B ut! Därifrån blir det bara bättre, monstren är rent vidriga och den relativt enkla handlingen fungerar utmärkt i sammanhanget. Det behöver inte vara mer komplicerat än så, om man har farliga skräckelkottar utanför knuten.

Skräckel

Som liten (början på 80-talet) var jag väldigt mörkrädd och min bror som var lite äldre än mig hade filmpostern från Poltergeist i sitt rum. Naturligtvis var min bror snäll och berättade handlingen så jag inte kunde somna om kvällarna och vägrade gå inärheten av en TV med myrkrig på.
Jag höll mig så långt borta från skräck jag kunde, till och med Gremlins tyckte jag var läskig, men så blev jag 13 år och tyckte det var dags att faktiskt se en skräckfilm. Jag och min bästis bänkade oss framför tv'n en kväll och slog igång Fredagen den 13:e. Snopna blev vi när filmen var totalt sönderklippt och allt våld var borttaget. Vilket ju gjorde att handlingen (trots en väldigt enkel sådan) blev förstörd. Man visste inte vem som dött och hur eller när. Vid filmens slut tittade vi på varandra och undrade varför vi tvekat så länge att se en skräckfilm, för läskigt var det absolut inte.  Som tur var gick det att få tag i oklippta filmer och nästa vi såg var Terror på Elm Street och efter den var jag helt fast. Jag kunde och kan fortfarande inte få nog av skräckfilmer.

Mitt intresse för skräckfilm gör att jag ser väldigt många, jag har dessutom relativt dåligt minne så detta är både en minneslista för mig och en möjlighet för att få dela med mig av mitt intresse med andra skräckfilmsfantaster.

Linkster

Länkarkiv

Svenskasidor.nu - Din guide till nätets bästa svenska sidor  

Dagens länkar