Mitt första möte med Terror på Elm Street 1 var faktiskt när jag var sju år gammal och av misstag såg Filmkrönikan. Filmen var ny och de recenserade den där. Efter det var jag helt inställd på att om jag var vaken när klockan slog tolv skulle något hemskt hända. Scenen de visade var nämligen den där Glen ligger i sängen, klockan blir tolv och en hand drar ned honom genom madrassen, det sprutar enorma mängder blod och hans mamma skriker helt hysteriskt. Sjuåriga jag höll på att skita knäck men kunde inte sluta titta och filmen de visade ett klipp från efteråt handlade om apor. Min lilla barnhjärna flätade ihop apor med blod och skrikande mammor och på grund av det tycker jag inte om filmer med apor/gorillor etc. Däremot fick det mig inte att ogilla skräckfilmer. Som tur är. Apfilmer däremot klarar jag mig bara bra utan. Jag är inte rädd för dem, men de tråkar ut mig något otroligt mycket. Så nej, jag har inte sett någon av King Kong-filmerna och tänker inte göra det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar