Julia får ett samtal från sin barndomsvän Billy och skyndar sig att möta upp med honom. Han talar osammanhängande om demoner från deras barndom som återvänt och jagar honom innan han skjuter sig själv i huvudet mitt framför henne. Julia kontaktas av Billys två vänner från College och de märker att de har mycket gemensamt; bland annat led de alla av kraftiga mardrömmar som barn. Snart känner de att något i mörkret är efter dem.
Monstren i filmen är rädda för ljus. Vilken himla tur då att de kan kontrollera elektronik, mekanik och elektricitet så det är lättare för dem att fånga sina offer. De är någon slags magikerspindlar med dödskalleansikten. Vad vill då monstren med Julia, Billy, Sam och Terry? Ingen vet! Jag skulle anta att det handlar om att leka med maten. Monstren terroriserar dem när de är små men lämnar dem sedan oförklarligt i fred i 20 år för att sedan dyka upp igen och försöka ta med dem tillbaka till sin skuggdimension.
Det är lite bristande logik när monstren måste märka sitt byte genom att införa en lång benbit under huden på dem för att kunna hitta igen dem. Hur hittade de då igen dem från början, innan de blev märkta? För Julia jagades av dem innan de märkte henne.
Jag tror det är bristen på förklaringar som stör mig mest med den här filmen. Billy har skrivit dagbok om sina efterforskningar men han kom aldrig fram till något vettigt eller viktigt innan han tog livet av sig själv, annat än att lagra batterier och stearinljus. De tre kvarvarande får aldrig en chans att försvara sig utan de får bara fly, fly och fly. Att Julia sen påminner om en anorektisk, gapande fisk gör inte saken bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar