fredag 28 december 2012

2012 års bästa och sämsta filmer på Skräckel

Nu har hela året gått och en topp- och bottenlista på filmerna Skräckel har recenserat i år kommer här:

Topp 5 

 

Galna sockervaddsglada clowner sprider kaos.

4 - Feast
Monsterfilm med oväntade vändningar.

Vad händer när religiösa fanatiker tar till vapen?

Ombytta roller har aldrig varit farligare.

Perfektion.




__________________________________________________________________

Årets sämsta filmer är som följer:

Botten 5


5 - Leprechaun 
Bortskämd unge terroriseras av guldletande kortis.

4 - 7 Below
Främlingar får tampas med konstiga händelser i skogen.

3 - Carny
Småstad terroriseras av föga imponerande demon.

Dr MunkDracula söker hämnd på böldpest-Frank.

Årets bottennapp.          



________________________________________________________________

Jag lämnar er med titelmelodin till Killer Klowns from outer space och önskar er ett gott nytt år.


måndag 10 december 2012

Resident Evil 5 (2009)



Elva år efter Resident Evil 1 jobbar Chris Redfield för BSAA; Bioterrorism Security Assessment Alliance. Hans jobb är att bekämpa bioterrorism. Han skickas till Kijuju i Afrika för att tillsammans med Sheva Alomar gripa Ricardo Iving innan han lyckas sälja biologiska vapen på svarta marknaden. Snart stöter de på människor som blivit infekterade av en parasit och förvandlade till Majini. Precis som Los Ganados har de kvar ett medvetande och kan hantera diverse olika vapen, till Chris förtret. Situationen blir riktigt farlig och de borde egentligen ge upp, men så får Chris reda på att en gammal vän till honom som han trodde dött kan finnas i området. De två hjältarna biter ihop och kämpar vidare för att rädda dagen. Som tur är har Chris deffat sig ordentligt sedan Code Veronica och är mer förberedd än någonsin att möta sin nemesis; Albert Wesker.


Albert Wesker

Spelet följer på många sätt i Resident Evil 4's fotspår men har utvecklat och förbättrat konceptet en hel del.

Istället för tetris-portföljen Leon fått släpa runt på så har man nio fasta platser för föremål och alla tar upp en plats. De föremål man lägger på rutorna som är länkade till styrplattan går lätt att byta mellan under spelets gång. Det pausas nämligen inte när man vill gå in i sitt inventory och böka runt, men det behövs inte för det är verkligen lättåtkomligt.

Till skillnad från alla andra tidigare spel har man nu en konstant partner. Det gör inte bara att man aldrig känner sig ensam utan även att man kan spela tillsammans med en vän, både split-screen, system link och online. Detta var otroligt uppskattat av mig och de mina. Enda nackdelen var att det blev bråk om vem som skulle ha den bästa Magnumen.

Chris med sina nya muskler och sin nya partner - Sheva Alomar.


Spelet är indelat i kapitel och varje kapitel går att spela när man vill, på vilken svårighetsgrad man vill, så länge man har spelat igenom spelet en gång. Man betygsätts utifrån sin prestation och får sedan poäng och en ranking därefter. Naturligtvis vill man (jag) ju ha hög ranking på allt. Det kombinerat med poängsystemet för att låsa upp diverse godsaker ger spelet ett enormt omspelningsvärde.

Det finns såklart lite negativa saker med att spelet följer i RE 4's fotspår också. Skräckelementet är helt borta. Det här är action fullt ut, fast med en lite begränsad kontroll, man kan tex inte sikta och gå samtidigt. Det blir stressigt ibland och saker ser läskiga ut men känslan jag fick av de första spelen är inte kvar. Jag tycker att zombies är läskigare än Los Ganados och Majinis.

 
Däremot märker man i DLC't Lost in Nightmares att de fortfarande har känslan och möjligheten att skapa en otäck, instängd miljö med lite pussel och informationssökande som tar en tillbaka till de första spelen. Därför undrar jag ju varför de inte kunde göra hela spelet så. 


DLC nummer två – Desperate Escape - har samma känsla som resten av spelet och imponerar väl inte så värst mycket, annat än att det är kul att få se vad två andra karaktärer sysslar med under tiden Chris och Sheva räddar världen.

Över lag tycker jag däremot att det här är ett riktigt bra spel, för trots att de gått ifrån skräck-känslan så är det fortfarande en fortsättning och en utveckling av RE-universumet, med karaktärer man kommit att älska och hata. 

Förutom att spela själva spelet för att ta del av historien finns det andra saker man kan sysselsätta sig med, som att döda andra spelare, döda Majinis, döda Majinis på tid etc. Allt följer inte med grundspelet utan kan köpas online, eller så köper man Gold Edition och får med hela skiten. Idag kostar spelet inte mycket begagnat då det snällt fått kliva åt sidan för sin uppföljare, Resident Evil 6.


Se även tidigare blogginlägg om Resident Evil:




lördag 8 december 2012

7 Below (2012)

7 Below på IMDb

En minibuss full med främlingar är på väg till ett avlägset hotell. När föraren väjer för en kvinna på vägen kör han in i ett träd och lämnar sällskapet strandsatta mitt ute i skogen. En storm är på väg och när lokala ortsbon Jack dyker upp och erbjuder tak över huvudet tar de tacksamt emot hans hjälp. Väl framme vid hans hus märker de att Jack inte alls är så vänlig som han utgav sig för att vara. 


Val Kilmer
  
Introt öppnar starkt med några av de sämsta skådisarna jag någonsin haft äran att se. Sedan fortsätter filmen i samma anda, även om Val Kilmer som vanligt levererar hyfsat bra i alla fall. Hans karaktär är väldigt konstig, kanske för att matcha den konstiga husägaren – Jack – en vänlig man som utan förvarning förvandlas till en obehaglig gubbe. Jacks beteende verkar hålla de andra i total förvirring då de inte vet hur de ska förhålla sig till honom. I ena sekunden anklagar de honom för allt som gått fel och i nästa småpratar de avslappnat med honom som om ingenting hänt.

Historian uppenbarar sig plågsamt sakta för att avslutas med möjligtvis det sämsta slut jag någonsin sett. 

Ving Rhames


Låt er inte luras av Ving Rhames medverkan! Han och Val Kilmer verkar vara i desperat behov av pengar. Kanske någon kan starta en insamling för att få bort alla kopiar av 7 Below och sedan sälja dem till återvinningstokar som kan mura sig en bagarstuga av fodralen. Vinsten kan vi sedan ge till Val och Ving som tydligen är tvungna att sänka sig så lågt att de tar vilka roller som helst. 




torsdag 6 december 2012

Alive or Dead (2008)


Alive or Dead på IMDb
  
Maria är ute och kör efter en enslig väg. Hon stöter på en övergiven skolbuss med ett illavarslande meddelande skrivet i blod på rutan. När hennes egen bil får punktering och hon råkar bli fast i bussen tillsammans med en massa lik väljer hon att gömma sig. Hon märker att det finns överlevande i bussen och gör sitt bästa för att hjälpa dem. Sedan får de alla hjärnsläpp och beter sig som stympade kanadagäss.



Ann Henson som Maria och Angelica May som Sarah
Telefonsex medan du kör bil? Onanera med mobilens billaddare, medan du har telefonsex, medan du kör? Du förtjänar att hitta en övergiven skolbuss med lik i ditt satans spån. Du förtjänar att din mobilladdare gick sönder när du använde den som dildo, så du inte kan ringa efter hjälp när telefonens batteri dör. Du förtjänar även att vara dum nog att lita på efterblivna män med gula vårtblåsor i ansiktet.

Som ni förstår så har vi en riktigt idiotisk hjältinna. Jag kan dessutom berätta att förutom sin fenomenala dumhet är hon dessutom inkonsekvent. Första gången Maria träffar på Sarah, fastkedjad bak i en skolbuss, riskerar hon livet för att rädda flickan. De två tillbringar sedan en stor del av filmen i varandras sällskap. När så Sarah blir infångad en andra gång, i samma buss med samma kedja, så flyr Maria och lämnar henne där. Nu kan man ju tro att Sarah i så fall var otroligt otrevlig och inte värd att räddas, men så är inte fallet. Sarah är nog den vettigaste och normalaste personen i filmen.

Så hittills har vi alltså en korkad, inkonsekvent huvudkaraktär. Lägg sedan till ett set lånat från en såpopera och en garderob stulen från 90-talet. Men inte nog med det; Vi har även en doktor som klär sig som en munk och pratar som greve Dracula. Och vi får inte glömma Frank, den efterblivna kannibalen. Som äger en mack, ett hus och kan läsa skrivstil... Ändå verkar han inte förstå ett ord när Dr. Munk-Dracula håller världens mest oengagerande monolog för honom. 
Frank är inte bara det lokala smarta missfostret utan har även gett upphov till rykten om ett vilt monster a lá Sasquatch som stryker omkring i området. Ett område som består av öken. Med fri sikt. Och typ två hus..

 
Frank
En del dåliga filmer suckar man åt, en del gråter man åt, en del skrattar man åt. Den här gjorde mig bara arg. Hela filmen får mig att misstänka att filmskaparna också var efterblivna. Jag hoppas att jag en dag ska kunna glömma att jag någonsin sett skiten. Får ni för er att försöka se den för att den trots mina svador verkar bra; skynda er att ringa första bästa stödgrupp för idiotiskt dålig filmsmak.

Kannibal nr två; en förbättrad modell med mer varande vårtor.


Alive or Dead- making no sense since 2008.




tisdag 4 december 2012

Night of the Demons (2009)

Night of the Demons (2009) på IMDb


Maddie (Monica Keena) följer med sina kompisar Lily (Diora Baird) och Suzanne (Bobbi Sue Luther) på Angelas (Shannon Elizabeth) halloweenfest. Tyvärr är festen i ett hus där otäcka saker hände på 20-talet. Medan folk festar loss kommer även Maddies ex Colin (Edward Furlong) dit. Desperat försöker han sälja så mycket droger han bara kan. Hans planer går i stöpet när polisen kommer och krashar partyt, vilket i slutändan leder till att alla utom ovan nämnda plus två killar till blir kvar i huset. Efter att ha hittat lönndörrar, blivit biten av ett skelett och lekt snurra flaskan så märker de att något inte står rätt till. När de försöker fly från huset inser de att de är instängda och det enda de kan göra är att försöka överleva natten.

Filmen är lite smårolig om man lyckas se det humoristiska i den med konstiga sexscener och innovativt användande av läppstift. Demonerna är dessutom riktigt apfula – på ett bra sätt. Däremot har stackarna fått världens sämsta intellekt. Om helvetet består av sådana spån behöver vi aldrig oroa oss för att de en dag tar över.

Filmen har en okej liten twist mot slutet, men sedan blir det lite konstigt. Tanken var nog att det skulle se episkt och tufft ut men...  Om man har ett nostalgiskt leende på läpparna när man lämnar en plats där det just varit en demonmassaker så är man nog duktigt skadad. Då borde man nog inte självsäkert vandra iväg i gryningen utan söka hjälp, snarast.

Edward Furlong

Edward Furlong är numer som att se en tågolycka hända. Borta är den lilla söta pojken som gjorde sig ett namn i Terminator 2 och American History X. Hans drogsäljande karaktär känns som en passande roll för den lilla köttbullen. Förvånande nog dör han inte direkt utan håller ut i större delen av filmen, däremot är hans skådespelarinsats inte mycket att hurra för.

Filmen är en remake av Night of the Demons från 1988 och helt ärligt så ser jag nog hellre den, då den i alla fall kan framkalla nostalgiska känslor och har en bra tagline.


IMDb





onsdag 28 november 2012

Leprechaun (1993)

Leprechaun på IMDb

Bortskämda överklasstjejen Tory följer med sin far för att bo i ett gammalt ruckel. Hon väljer att ta in på hotell istället men efter gliringar från den snygga målaren väljer hon att stanna för att visa att hon minsann inte är för stroppig för landet. Vad hon inte vet är att ungefär tio år tidigare bodde en irländare där som stulit guld från en leprechaun och sedan lyckades fängsla monstret. Tyvärr leder hennes fars renoveringsplaner till att monstret släpps lös och Tory får göra sitt bästa för att överleva tillsammans med en konstig trio målare. 


Warwick Davis sämsta roll, som Leprechaun


Warwick Davis som spelar Leprechaun är nog det enda som kanske skulle kunna vara lite bra med denna film. Det känns i alla fall som att han faktiskt anstränger sig, trots löjligt smink. Däremot är det nog hans sämsta roll hittills.

Warwicks bästa roll, som Willow.
 
Andra skulle säkert anse att 24-åriga Jennifer Anistons rumpa i ett par tajta jeansshorts klår Warwicks prestation men hur som helst är det inte en bedrift att vara bäst i denna film. 


Jennifer Aniston och Ken Olandt målar huset så fult de bara kan.

 
Leprechaun är inte skräck på en fläck. Jag hade inte ens blivit rädd för den som barn. Den är inte heller komedi. Vad har vi då kvar? Taskig scenografi, konstiga karaktärer och en fumlig leprechaun. Vad folk tänkte när de gjorde filmen är oförståeligt. Att den dessutom fick fem uppföljare är helt befängt. Dessutom försökte Warwick Davis 2008 att sälja in en idé om Leprechaun 7 till Lionsgate där han föreslog att Leprechaun skulle möta en massa pirater....
Nä, snälla, låt Leprechaun vila ostört och sluta röra hans jävla guld!



måndag 26 november 2012

Killer Klowns from outer space (1988)



Mike (Grant Cramer) och Debbie (Suzanne Snyder) ser en stjärna falla och finner det hela väldigt romantiskt. När de ska leta reda på platsen där stjärnan slagit ned hittar de ett cirkustält. Men i detta cirkustält finns inga häftiga lejon, duktiga elefanter eller lättklädda lindansöser. Det finns däremot clowner. Farliga, människoätande clowner från yttre rymden. Mike och Debbie flyr och lyckas varna polisen, däremot blir de inte trodda. Inte förrän clownerna börjat härja fritt i staden och försockrat halva befolkningen. 

Min favoritclown

Den stackare som fortfarande tvivlar på att clowner inte är onda bör se denna film och lära sig av sheriff Mooneys misstag. Det finns verkligen inget snällt och gulligt med deras taskiga smink och illa sittande kläder och skor. De är dessutom lömska och använder människors tragiska naivitet för att lura oss i fällan, så de kan väva in oss i sockervadd som sakta bryter ned vår vävnad och förvandlar oss till proteindrinkar. Tack Killer klowns from outer space för att ni visat oss clownens sanna natur och ondska på ett komiskt och innovativt sätt. Tack.

Respektera clownen sheriff Mooney! Respektera clownen!


Härlig 80-talsstämning och ett titelspår värt sin vikt i sockervadd gör detta till en hejdundrande underhållande rulle. 





onsdag 14 november 2012

Bankcensur

Just nu skrivs det mycket i tidningar och på sociala medier om just bankcensur. Vad betyder då detta begrepp? Jo, det är när bankerna väljer att säga upp eller vägra erbjuda betaltjänster till mindre företag som säljer bla skräckfilm och sexleksaker, för att bankerna anser att deras varor är "stötande".  Detta leder till att dessa företag, och människor, förlorar inkomst och även att vi konsumenter förlorar rätten att välja vad vi vill köpa. Att stänga av eller vägra ett företag betaltjänster är helt okej om företaget i fråga är oseriöst eller har olagliga varor/tjänster till salu. Däremot är det inte okej att säga nej bara för att man tycker att skräck och sex är ofint. Man undrar ju hur det kan vara så när större företag som även de säljer skräck och sextillbehör får fortsätta med sin försäljning via bankernas betaltjänster.

Detta är ett hett ämne som leder till många tankar, jag tänker inte ta upp alla eller ens fortsätta skriva vad jag tycker om detta, då jag helt ärligt blir förbannad och finner det svårt att formulera mig på ett konstruktivt sätt, utan helst bara vill skriva "stötande" ord på löpande band.

Däremot kan jag samla lite länkar för de som vill läsa mer:

Facebookgruppen Stoppa bankcensuren











torsdag 25 oktober 2012

Evil Dead - funderingar om en remake

Som jag redan nämnt tidigare i inlägget Remakes del 3 är det en ny Evil Dead på gång. Och inte den uppföljare jag hela tiden hoppats på utan en remake. Nu har det gått ett tag till och en trailer finns ute. Risken finns att jag måste ändra åsikt och kanske tycka att den ändå ser lite lovande ut.



Men den hade varit mer lovande om den inte varit en Remake. Sam Raimi och Bruce Campbell är båda producenter för denna nya tolkning och har ju gett sitt medgivande till den, men fortfarande.. att de känner att Evil Dead hade kunnat göras så mycket bättre tycker jag inte berättigar en remake.

Ja.. jag är fortfarande sur för att det inte blev en Evil Dead 4. Och surare blir jag när jag ser trailern ovan och ser att den ju faktiskt ser intressant ut. Jag får helt enkelt vänta tills den kommer ut, se den och sedan bestämma mig, för just nu kan jag faktiskt inte avgöra om det är bajs eller najs.

Nedan finns ett klipp från New York Comic Con där Bruce Campbell, regissören Fede Alvarez och skådisen Jane Levy pratar om filmen.




torsdag 18 oktober 2012

Resident Evil - Degeneration


IMDb

Degeneration är en datoranimerad film som tar vid ett år efter Leons resa till Europa, då han räddade presidentens dotter. Filmen hör alltså till tv-spelens universum och tar hänsyn till vad som hänt i dem.

Claire Redfield


Claire jobbar nu för TerraSave, en organisation som hjälper till när det varit kemiska och biologiska attacker runt om i världen. 2005 befinner hon sig på Harvardvilles flygplats. Ett plan krashar på grund av en man infekterad med T-viruset och snart har hela flygplatsen blivit infesterad med zombies. Claire måste söka skydd tillsammans med en dryg senator – Ron Davis – och en liten flicka – Rani. Hon gör sitt bästa för att hålla överlevarna lugna men inser att hon kommer att ha problem att få ut alla.
Som tur är dyker en gammal bekant upp och med sig har han erfarna soldater, bla Angela Miller. Leon och hans team lyckas få ut de flesta levande och situationen på flygplatsen hanteras och viruset elimineras. Däremot sprängs lastbilar med Vaccin som bolaget WilPharma tagit dit. Äventyret är således inte över. Vem låg bakom infektionen på flygplanet och vem ville att vaccinet skulle förstöras?

Leon S. Kennedy
För mig var Degeneration en enda lång, behaglig cut scene där jag som spelare kunde luta mig tillbaka och bara njuta. För det gjorde jag. Det är så otroligt roligt att se en film som faktiskt har direkt med tv-spelen att göra. Och eftersom Leon är en favorit är det absolut ingen nackdel att han har en av huvudrollerna.

Jag har läst lite här och där att folk är besvikna för att filmen inte reflekterar spelen mer, men de människorna har förväntat sig att Degeneration ska vara en filmatisering av spelen. Det är det inte. Det är en del i spelserien som man inte får spela, utan bara titta på. Den ska alltså inte visa händelser och karaktärer som redan utspelat sig i RE-universumet eftersom den för historien vidare.

En kul grej är att Angela Millers röst görs av Laura Bailey, som även gör rösten till Helena Harper i Resident Evil 6. 




tisdag 9 oktober 2012

Resident Evil 2 remake?


 
Skillpoint har varit trevliga och lagt upp ett litet inlägg om en remake av Resident Evil 2. Personligen är jag väldigt intresserad av en sådan. Tänk bara att få ännu mer klassisk RE i nytappning.

Ni kan läsa mer genom att klicka vidare till: Resident evil 2 kanske får en remake



måndag 8 oktober 2012

Resident Evil 4



Resident Evil 4, Wii edition

Sex år har gått sedan Leon lyckades ta sig bort från Raccoon City. Året är 2004 och han har börjat jobba för USA:s regering. Han får i uppdrag att bege sig till Europa och frita Presidentens dotter, Ashley, som blivit kidnappad. Leon som utvecklats till en riktig tjejtjusare tar tillfället i akt och spänner sina hjältemuskler. Föga visste han att han skulle behöva övervinna enorma hinder och utstå stor smärta för att kunna rädda världens mest irriterande tjej. 

Hej då fasta vinklar, ribbons, grod/gorillazombies, itemboxes och lickers.
Hej tredjeperson, galna bybor, Merchant och läskig parasit.
Något som fortfarande är detsamma är en enerverande sidokaraktär, en knasig antagonist och våra kära skrivmaskiner.

Leon S. Kennedy

Kameran är fokuserad bakom Leon och zoomar in lite över axeln när han siktar med sitt vapen, så man har gått ifrån fasta kameravinklar.
I fyran har man slopat traditionella zombies (lite synd tycker jag, men de har en historia att berätta som kräver det.) och istället får man möta horder av Los Ganados. De är extremt inavlade, religiöst fanatiska och äts upp innifrån av en äcklig parasit. Till skillnad från zombies så har de ett medvetande och kan kommunicera med varandra och skrika saker som för mina svenska öron lät som något helt annat än vad de egentligen sa. 

Los Ganados


Tyvärr gör avsaknaden av hjärndöda zombies som bara vill äta ens hjärna att skräckelementet i stort sett är borta. Visst, det är fortfarande spännande på sina håll men det är inte längre överlevnadsskräck.


Leons väska


Istället för en praktiskt Itembox har Leon nu en attacheväska som tränar upp ens Tetris-kunskaper. Den har nämligen ett rutnät och varje föremål tar upp viss många rutor. Som tur är kan man uppgradera väskan så den blir större, men det är inte billigt att se till att Leon har det bästa vad gäller vapen och kringutrustning så det var ett måste att frenetiskt leta skatter och pengar.
Sagda skatter och pengar använder man sedan till att köpa nya vapen och uppgradera gamla hos The Merchant. Han besitter mäktiga teleportationskrafter men är extremt sårbar så han kommer att dyka upp där man minst anar det (om man inte tjuvkikat på kartan) och man kommer att nästan skjuta honom av misstag ungefär trettiotvå gånger. 
  
Miljöerna i spelet är snarktråkiga om man jämför med föregångarna. Inte ens palatset som finns på ön kan stoltsera med att vara praktfullt. Allt är brunt och skitigt på ett tråkigt sätt och det känns som att miljöerna fick ta ett steg tillbaka för att framhäva all action. För action är det. Det finns gott om stora, öppna utrymmen där det sprutar Los Ganados i olika former. Längre in i spelet får bönderna ge vika för kultister och militärer.

Nu kan ovanstående text verka lite negativ här och där, men det betyder inte att jag inte gillade spelet. Däremot kunde jag inte spela själv då jag och Wiimotes inte kommer överrens. De tvingar mig att hålla handen på ett sätt som är rena döden för handleden och inte ens jag är så fanatisk speltokig att jag inkapaciterar mig själv bara för att ha fått spela. Nä, det var upp till de andra att sköta den här. Eftersom jag spelat större delarna av föregångarna tyckte jag det var okej att luta sig tillbaka utan dåligt samvete. 

Leon och Assley


Leon som huvudkaraktär är brilljant, däremot ifrågasätter jag Ashleys rätt att leva. (Eller Assley som vi okärleksfullt kallar henne). Hon är gnällig, ful och värdelös. Det hade varit intressantare om han behövt rädda en gråsten, för den hade i alla fall hållit käft och kunnat användas som ett vapen.
Om man bortser från Assley så är resten av storyn riktigt intressant, om än svåråtkomlig, då man matas med en liten bit här och en liten bit där.

Över lag var jag nöjd när spelet väl var slut och som en liten extra bonus fick vi följa mystiska Ada Wongs äventyr. Områdena hon passerade genom piffades upp med en färgklick i form av hennes ologiska klädval.

Ada Wong
Är detta vad man skulle ha på sig i ett främmande land fullt med monster?


torsdag 27 september 2012

Resident Evil - Code Veronica X


Hej då förrenderade backgrunder och hej 3D-bakgrunder. Litegrann i alla fall. Man går fortfarande in i ett rum som har sina förbestämda kameravinklar, det är bara det att går du nu in i ett hörn av rummet eller springer längs en lång korridor kan kameran följa med dig. Ibland. Precis som i sina föregångare händer det att man kliver in i ett rum, hör stönande från zombies eller tassande små ljud av en Hunters söta små fötter mot stengolvet. Däremot ser man dem inte men man kan ge sig fan på att om man kliver fram hamnar man i famnen på tio monster. Man stannar vid dörren, siktar och väntar. Efter varierande tid kommer monstret fram och man får skjuta fanskapet. Men det här var vi ju vana vid från tidigare spel så det var bara att bita ihop och följa spelets regler.
Grafiken är av förklarliga skäl snyggare än tvåan och trean. (Ja, originalet av ettan också. Det är däremot inte snyggare än remaken och Zero.)


Claire Redfield skjuter zombie
 
Att det heter Code Veronica X beror på att det är en lite upphottad version av Code Veronica med nya filmsekvenser och lite bättre grafik. 

Precis som det här inlägget så är Code Veronica är långt. Lååååångt. Det har förhållandevis lite områden att utforska om man jämför med ettan men jäklar vad tid det tog att spela igenom det. Som med alla RE-spel så skulle det gå tokfort andra, tredje gången man spelar det, men just första gången när man inte har någon koll över huvud taget tar det sin lilla tid.
Storymässigt är det här spelet mycket bättre än trean. Code Veronica ger en insikt i vad familjen Ashford har för fuffens för sig och man får nya antagonister blandat med lite gamla. Jag ska inte avslöja något men en favoritonding från tidigare spel återvänder för att göra livet surt för oss.


Alfred Ashford vs Steve

Tyvärr har spelet nackdelar också. Resident Evil 0 – 3 har ju en viss spelstil som man i början kan hata för att den verkligen inte underlättar för oss att överleva. Code Veronica fortsätter på samma bana, men tar det hela ett steg längre och straffar oss för att vi inte fuskar och har en walkthrough. ”Men hur svårt kan det vara?” tänker nog många. Jävligt svårt är svaret. Item box finns även i detta spel och när man byter karaktär efter mer än halva spelet märker man att de har tillgång till samma låda. Tyvärr fanns det inte mycket i lådan då eftersom vi proppat Claire full med utrustning för att klara en boss. Detta ledde till att Chris fick gå runt som den fattiga kusinen från Svappavaara och hanka sig fram med de smulor som han kunde hitta. Tillslut funkade det inte längre och vi fick ladda om och köra hans del igen, den här gången med fler saker från Claire. När vi så misstänkte att ett nytt byte var på gång dumpade vi det mesta i lådan igen, spelade med Claire en liten stund. Sedan byts det tillbaka till Chris och en bossfajt. Utan tillgång till lådan. Där stod vi med en handgun, 30 kulor och ett snopet ansiktsuttryck. Det var bara att ladda om till innan den här fadäsen och spela om en bit med Chris, sen Claire, sen bossen och till sist få spara. Efter det var det väl mer eller mindre smärtfritt men kunde de inte ha gjort så att när det byttes gubbe lades allt i Item box?

En annan nackdel är.... Steve. Från första sekund är han så irriterande att det borde vara skottpengar på honom. Capcom verkar ha en förkärlek för irriterande sidokaraktärer som man tvingas hjälpa/ta hjälp av. Trenden fortsätter nämligen i RE 4, men det går vi djupare in på i ett senare inlägg.


Steve

Trots att man känner sig lite straffad för att man inte kunde förutse när man ska lämna saker i Item box och inte så är det med vemod man för sista gången plockar upp en ribbon och går bort till skrivmaskinen för att spara. Jag gillade verkligen spelet, trots dess onda sidor. Med Code Veronica är det slut på en era känns det som, men samtidigt är vi redo att gå vidare till RE 4 med sin mer actionorienterade framtoning.


Chris och Claire Redfield


Code Veronica var ett spel jag aldrig fick spela när det kom eftersom jag inte ägde en Dreamcast. (Gjorde någon det?) så det var otroligt roligt att få spela igenom det (trots Steve) och nästan ännu roligare att få spela det med min dotter och lillasyster så även de får fortsätta ta del av Resident Evils universum.


För tidigare inlägg om Resident Evil-spelen klicka här.

tisdag 18 september 2012

Tävling! Vinn All the boys love Mandy Lane.


TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD. Och eftersom en kommentar om dagens outfit inte räknas så har vi ingen vinnare. Mandy Lane hoppar tillbaka ner i lådan och samlar damm.

Nu lottar jag ut ett ex av All the boys love Mandy Lane på DVD. Inplastad och fin.

Mandy Lane är vad som verkar vara skolans sista oskuld. Hon är dessutom snygg så tonårspojkarna flockas kring henne som flugor runt lort. Efter att hennes bästa vän Emmet gjort bort sig på en poolfest säger hon upp bekantskapen med honom och börjar umgås med de populära ungdomarna; de som super, röker på och har sex med allt som rör sig medan de högljutt bräker ut sin egen förträfflighet.  Hon går med på att spendera en helg med fem andra på en ranch där killarnas förhoppningar om att få ligga med Mandy blir grusade av inte bara hennes ovilja utan även en psykotisk mördare.







Allt du behöver göra för att kunna vinna är följande tre saker:

1. Vara minst 15 år.

2. Följ bloggen offentligt genom att klicka på "Anslut dig till den här webbplatsen" på vänster sida i menyfältet eller
Följ bloggen på Bloglovin genom att trycka här. Meddela mig vilket nummer du blev (det finns en räknare av följare under knappen "följer bloggen" När du börjat följa uppdateras räknaren om du uppdaterar sidan, det nya numret är ditt nummer.)


Du ska även:

3. Tipsa om tävlingen på valfritt sätt; facebook, twitter, er blogg etc. Kom ihåg att bifoga en länk i
kommentaren så jag kan se att ni gjort det.


Kom ihåg att skriva er mailadress i kommentaren så jag kan kontakta vinnaren!

Alltså: Skriv i en kommentar till det här inlägget att du följer bloggen, att du tipsat (länk till tipset) och din mailadress.

31:a oktober lottar jag ut en vinnare bland de som lyckats följa alla steg och skriva sin mailadress.

Lycka till!




måndag 17 september 2012

The Cabin in the Woods (2011)


Fyra collegeungdomar beger sig ut till en lånad stuga i skogen. Väl där gör de sig hemmastadda, fester lite och går ned i källaren.. Det skulle de aldrig gjort; vare sig de vill eller inte får de snart veta stugans hemlighet. 

 
Här har vi en film jag inte kan skriva för mycket om ifall det är någon som inte sett den än, för det är verkligen en film man vill låta sig bli överraskad av. Det är däremot en film jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om för den är bara så bra. Ett stort plus är att den var lika bra andra gången jag såg den trots att jag redan visste allt om filmen. 
 
Joss Whedon och Drew Goddard
Joss Whedon (Buffy, Angel, Firefly, The Avengers m.m) levererar som vanligt och tillsammans med Drew Goddard har han skapat ännu ett mästerverk. På dvd'ns extramaterial får man ta del av hur de kom på idén och hur skapandet av filmen gick till vilket var riktigt roligt att se.
Drew Goddard har jobbat med Joss Whedon förut då han skrivit manus till både Buffy och Angel. Han har även skrivit filmen Cloverfield och för TV-serien Lost. Cabin in the woods är däremot första gången han regisserar och jag tycker han gör ett utmärkt jobb.
 
Gillar man bra manus, bra karaktärer och rolig dialog tillsammans med en jäkla massa blod så är det här rätt film att se. Jag har tyvärr upplevt att en del ”inte fattar filmen”. Det har jag svårt att förstå då den verkligen förklarar allt på ett väldigt bra och sömlöst sätt. Men smaken är ju som baken. 


Chris Hemsworth
Det var roligt att se Chris Hemsworth i en roll som inte innefattade svallande hårfall, medeltida vapen och styltade brittiska accenter. Missförstå mig rätt nu; jag gillar honom som Thor. Mycket. Men jag var rädd att han skulle hamna i ett fack där han alltid skulle få spela just sådana roller, speciellt efter hans medverkan i Snow White and the Huntsman då han åter igen axlar manteln som hårfager hjälte. I Cabin är han däremot en helt normal kille som studerar på College och vill spendera lite tid i en stuga med sina kompisar.
Det är lite roligt däremot att Cabin spelades in 2009, innan Chris blev känd tack vare Thor. Däremot blev filmen lagd på is på grund av diverse olika anledningar så när den väl släpptes hade Chris blivit en storkändis.



Jesse Williams
Jesse Williams medverkade också i Cabin innan han blev känd och folk känner mest troligt igen honom nu från Grey's Anatomy.


 
Fran Kranz
Fran Kranz är en favorit sedan jag såg honom i Joss Whedons TV-serie Dollhouse. Jag är väldigt tacksam för Joss förmåga att gräva upp talangfulla skådespelare och sedan hålla kvar vid dem.


Tom Lenk
En annan favorit från Joss arkiv av roliga skådisar är Tom Lenk. Hans roll som praktikant är minimal men framkallade skratt varenda gång han var i bild.



Amy Acker
Även Amy Acker har jobbat med Joss Whedon tidigare, i både Angel och Dollhouse. 

Sammanfattningsvis är The cabin in the woods en spännande, bra, smart och rolig film som verkligen gör något nytt och intressant av skräckgenren. För mig är det här årets bästa film hittills. Se den nu.



Stort tack till Noble Entertainment för recensionsmaterialet.

fredag 14 september 2012

Sinister - trailer

Snubblade över den här idag och lyckades skita på mig ungefär tre gånger. Under en trailer. Jag ser fram emot att skita på mig minst hundra gånger under själva filmen. Biopremiär i Oktober i USA, jag hoppas den får gå på bio i Sverige också.






The Hills Run Red (2009)

The Hills Run Red på IMDb

Enligt rykten är The Hills Run Red den läskigaste film som någonsin gjorts; en 80-tals slasher med deformerade Babyface i huvudrollen. Filmen är dock ett mysterium idag då både filmen och dess skapare – Concannon – är försvunna sedan cirka 20 år tillbaka. Allt som finns kvar är en trailer, några posters och Concannons dotter Alexa. Tyler som är besatt av att hitta Concannon, eller i alla fall filmen, letar upp Alexa och övertalar henne att berätta om filmen och sin far. Alexa bestämmer sig för att hjälpa honom och tillsammans med Serina och Lalo beger de sig till Concannons gamla hus långt ute i skogen. När Tyler väl upptäcker att de är förföljda är det redan för sent... 

Sophie Monk, Tad Hilgenbrink, Janet Montgomery och Alex Wyndham


Blod, bröst och en efterbliven mördare. Har vi hört det förut? Jodå. Men.. jag vill faktiskt påstå att The hills run red gör en egen grej av temat, plus att handlingen gör att det är helt förlåtligt att Babyface är stor, klädd i arbetskläder, bär en mask och har en dålig hårdag. 

Babyface


Introt var riktigt snyggt och fick mig faktiskt att titta bort, något som händer mer och mer sällan ju mer skräckfilm man ser. Sedan segas filmen ned lite grann men även om handlingen inte kommit igång riktigt och våra intet ont anande unga vuxna inte hunnit börja dö än så får man ändå sitt lystmäte för blod stillat. Klipp från den försvunna filmen visas med jämna mellanrum och vi får se diverse olika blodiga scener. På ett sätt får man både ha kvar kakan och äta upp den då huvudpersonerna inte dör men det sprutar ändå tusen liter blod.


Janet Montgomery


Nej, nej. Oroa dig inte. Klart att folk dör, bara inte på en gång. Först ska vi ha lite detektivarbete, lite bröst, lite avgiftning, mer bröst och en resa till redneck-land. Där lugnas det faktiskt ned på bröstfronten men istället börjar våra kära unga vuxna upptäcka att det kanske fanns en anledning till varför The hills run red klassades som den läskigaste filmen någonsin och de får även göra bekantskap med filmens huvudperson – Babyface.


Tack till Warner Bros för recensionsmaterialet.

måndag 10 september 2012

The Silent House (2010)



Nestor har bestämt sig för att sälja sitt hus på landet och ber Wilson och hans dotter att snygga till gården innan han lägger ut det på marknaden. Wilson och Laura anländer till huset på kvällen och ska spendera natten där för att kunna börja jobba tidigt nästa dag. Nestor lämnar dem ensamma och far och dotter slår sig ned i varsin maläten fotölj för att vila. Wilson somnar fort men Laura som är vaken lite längre börjar höra konstiga ljud; först utanför, sedan från övervåningen. Hon väcker sin far och han lämnar henne för att undersöka saken. Hon hör honom skrika och mardrömmen är i full gång. 



 
Filmen påstås vara baserad på en sann händelse i Uruguay på 1940-talet. Den är även inspelad i Uruguay och med en blygsam budget på 6000 dollar hade den tre skådisar, en kamera, ett gammalt hus och några lampor. Däremot behövde den inte mycket mer för att bli en helt okej film. Tyvärr kan jag inte säga att den är mer än helt okej. Att den jämförs med Blair Witch och Paranormal Activity är inte en fördel, det är en nackdel då man förväntar sig att det ska vara någon bakom kameran, alternativt att det är övervakningskameror. Det tar en stund innan man inser att det faktiskt inte är någon bakom kameran, den bara beter sig som att det vore det. Ibland verkar den känna att den kanske ändå vill ha en personlighet och hoppar in som synfält för de andra karaktärerna, vilket ger en schysst känsla men gör det hela inkonsekvent.

När man väl lyckats bortse från att kameran bara beter sig väldigt underligt är det då dags för nästa problem; De påstår att den filmats i en enda lång tagning, helt utan klipp, vilket gjorde att jag inte kunde låta bli att sitta och försöka kontrollera om det verkligen stämde. Det förtog lite av min möjlighet att kunna bara se filmen för vad den var och istället satt jag och försökte räkna de gånger de hade kunnat smyga in ett klipp. Jag kom fram till tre gånger. Men även om de nu skulle klippt tre gånger så är det imponerande. De måste verkligen ha tränat in koreografin. Däremot tycker jag ju, gnällig som jag är, att om de säger inga klipp ska det inte vara några klipp heller. Men jag kan som sagt inte bevisa att de klippt. Eller jo.. en gång kan jag faktiskt det, i och med att filmen fortsätter en kortis efter eftertexterna så är det ju ett klipp där. 



 
Vad gäller handlingen så var den väldigt tunn fram till slutet och många gånger frågades det ”Men vad är det hon gör?” eftersom hon hade en tendens att leta väldigt mycket. Efter ett tag inser man att det är nyckeln till ytterdörren hon letar efter och det borde väl kanske inte varit så svårt att förstå, men efter hennes irrationella beteende innan hade hon lika gärna kunnat leta efter en gummikyckling.
Trots att filmen inbjuder till kritiskt granskande och slutet gör att man känner sig lite missnöjd så ångrar jag inte att jag sett den, men den skrämde inte vettet ur mig.