
Polska Lena har just börjat jobba som
städare på Heathrow och lärt känna Birdie och hennes bror
Elbie. När Lena missar bussen efter jobbet erbjuder sig Birdie att
ordna skjuts åt henne med sin pappa. Lena följer med syskonparet
hem. Någon knockar henne och hon vaknar bunden i en säng, oförmögen
att tala.
Mum and dad fångade min uppmärksamhet
eftersom den påminde mig om
en favorit från början på 90-talet - The people under the stairs; missanpassade vuxna kidnappar barn och tonåringar för
att uppfostra dem som sina egna. Det är bara det att om de inte
lyder så råkar de illa ut. I Mum and dad
lyckas de porträttera en sjuk och störd familj som inte kompromissar utan deras offer får anpassa sig och bli som dem eller dö.

Fastän Lena (Olga Fedori) knappt pratar under större
delen av filmen lyckas hon ändå förmedla en känsla som gör att
man bryr sig om henne och tycker synd om henne. Pappan i familjen var
däremot lite väl slät, han hade kunnat göras bättre. Huset är
vad jag skulle förvänta mig att en psykopatisk, brittisk familj
skulle bo i – stort, slitet och skitigt med en vuxen dotter
fastkedjad i en säng på övervåningen.
Filmen är bra men inte lika bra som
The people under the stairs men å andra sidan är det svårt att slå
tonårens skräckfavoriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar