torsdag 24 maj 2012

Skräck-café!

För att ta lite tid att tänka över en sak och fatta ett mycket viktigt beslut gick jag och pojkvännen och åt lunch på Nya Konditoriet, Strömpilen. När jag bär min bricka till det utvalda bordet passerar jag en stol som jag tittar ner på. Den är brunkletig på insidan. Jag tänker att det nog suttit något söligt barn där och ingen har hunnit torka upp efter det än. Vi sätter oss och börjar äta. När jag tagit tre tuggor av min lasagne tittar jag på stolen snett bakom pojkvännen. Det här är vad jag ser:


Även fast det är taget med min kassa mobilkamera ser man tydligt det svarta kladdet på utsidan av stolen. Jag tittar mig sakta omkring i lokalen och varenda stol ser ut sådär. Inte bara på sidorna, utan även på ryggen och insidan. Jag försöker låta bli att tänka på det medan jag avslutar min lunch. När jag väl är färdig tittar jag ner på sätet vid väggen jag suttit på; det röda sammetsliknande tyget är fullt av intorkade fläckar, varav några ser ut som krackelerat bajs.

Det var så äckligt att jag faktiskt inte hade blivit förvånad om Leatherface stått i köket och lagat maten och köttet i det jag just åt var en blandning av människa och get.

Klagade vi? Nä, jag var nog för chockad för att kunna kommunicera med personalen. Jag är fortfarande helt ställd.. hur kan NK låta sina stolar se ut sådär? De kan inte ha torkat av dem sedan första världskriget. Det tar ett tag innan den där mängden smuts uppstår. På ALLA stolar. (Ja, jag tittade.)
Fast... det kanske är Lulu Carter från Äntligen hemma som varit och inrett. Hon gillar ju patina och det där är ju det på sitt eget speciella sätt. Om det är så, då får jag ju skämmas. Då har jag gått och blivit äcklad och skrivit om det helt i onödan. Pinsamt.

Och beslutet vi skulle fatta?  Vilket Xbox 360 bundle vi skulle köpa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar