Don't be afraid of the dark (2010)

Don't be afraid of the dark på IMDb

Sally flyttar till sin pappa och hans nya flickvän Kim. I början kämpar hon mot idén att hon måste bo på ett nytt ställe med en styvmamma hon inte vill lära känna. Däremot måste hon förlita sig på Kim när något i mörkret kommer efter henne.

Miljöerna och karaktärerna i Don't be afraid of the dark är helt okej, filmen har dessutom några starka och oväntade scener. Monstren däremot är inte så skräckinjagande och hemska som jag skulle vilja att de var. Deras utseende, beteende, historia och förklaringen till varför de vill ha Sally gör att filmen blir en Spiderwick för vuxna, men den är lagomt spännande för att man ska vilja sitta kvar till slutet. Däremot är pappans totala ointresse för dotterns problem ganska störande. 

Filmen är en remake av Don't be afraid of the dark från 1973. 

Red Sands (2009)

 Red Sands på IMDb

En grupp Amerikanska soldater i mellanöstern släpper ovetandes lös en Djinn. Den följer dem och gör deras uppdrag till ett helvete.

Soldaterna lider alla av stress, vissa mer än andra och filmens Djinn spelar på deras mentala ohälsa.

Vilket är totalt ointressant. Karaktärerna är platta och jag brydde mig faktiskt inte om vad de fått utstå tidigare under sin tjänstgöring. Eftersom jag inte brydde mig om dem fanns det ingen känsla av spänning, för det spelade helt enkelt ingen roll ifall de gick och dog.

Filmen har en twist som fick mig att gäspa och önska att de inte haft den, för det innebar att filmen blev fem minuter längre.

Skittråkigt helt enkelt, se den inte ens under pistolhot.

Session 9 (2001)

 Session 9 på IMDb

Huvudkaraktären – Gordon – är en till synes lugn och trevlig man som dock verkar ha något problem hemma. Han är arbetsledaren och har tagit på sig att sanera ett gammalt mentalsjukhus. Hans polare Phil är med honom, liksom Hank, Mike och Gordons brorson Brendan. Hank har stulit Phils flickvän så det är lite dålig stämning där men överlag arbetar de alla bra, förutom långa rökpauser. Mike tar dessutom långa svängar ner i ett arkiv där han av någon anledning lyssnar på en patients sessioner med sin läkare. Jag har svårt att förstå hans intresse av denna patient men man får i alla fall höra hennes olika personligheter bli intervjuade av läkaren. Filmen rör sig framåt i sakta mak utan att så mycket egentligen händer tills Hank försvinner. Därefter berättar Gordon varför han inte kan åka hem och Phil börjar ifrågasätta Gordons ledarskap.

Från banden i källaren får man höra läkaren dra ur de olika personligheterna vad patienten gjorde för att bli inlagd på mentalsjukhuset.

Efter att Brendan sett Hank i ett av trapphusen och alla i arbetslaget springer runt för att hitta honom igen börjar ödesdigra saker hända som leder fram till slutet där det avslöjas för oss vad som hänt och varför.

Jag känner att Gordon, Phil och de andras historia hade kunnat utspela sig exakt var som helst. Att handlingen utspelar sig på ett mentalsjukhus verkar för mig mest som att någon tänkte ”Mentalsjukhus är ju dödsläskiga! Låt handlingen utspela sig där så blir filmen nog klassad som skräck!”

Missförstå mig inte nu; jag tycker filmen var intressant och hade en historia att berätta. Jag tycker bara att den kunnat berätta den i vilken annan plats som helst i behov av asbestsanering.

I och för sig finns det en likhet mellan gruppens öde och patientens historia, men det finns inget som direkt säger att det var någon högre (eller lägre) makt som styrde dem.

Filmens långsamma och lite lugna ton gjorde att jag inte blev rädd alls fastän det tydligt märks i filmen att man borde haja till och reagera.

Hälsenor

Det går rykten att Paramount Pictures ska göra en remake av Jurkyrkogården. Själv gillar jag originalet men man får väl se vad de gör av det hela.

Som tonåring var jag mörkrädd och såg otäcka filmer med skräckblandad förtjusning. Jag tror att de blev så mycket bättre eftersom jag blev riktigt skraj. Jag klarade inte heller av att se scener där de skar i folk. Innan jag såg Jurkyrkogården så berättade bland annat storebror om filmen och jag hakade upp mig på en specifik scen; nämligen den där pojken ligger under sängen och skär av gubbens hälsena. När jag sedan såg filmen så blundade jag hårt och vägrade titta. Jag har sedan dess sett filmen många gånger men jag har ännu inte sett hälsenan bli avskuren. Idag skulle jag klara av att se det, men det känns bra att bli påmind om en tid då man faktiskt inte var relativt avtrubbad som man är nu. Saker kan fortfarande vara äckliga och vidriga men inte på samma sätt som när jag var mindre. Jag har fortfarande en hälsosam rädsla för mörker, men det är inte lika illa som när jag var liten. 

Mørke sjeler (2010)

Mørke sjeler på IMDb

Johanna blir överfallen av en man i orange arbetsoverall. Han borrar ett hål i hennes huvud och lämnar henne i skogen. Hennes kropp förs till bårhuset men hon vaknar till och tar sig hem. Hennes far – Morten - märker att något är fel med henne då hon börjar kräkas svart slem. Johanna blir bara sämre och läkarna vet inte vad som är fel. Besviken och arg på läkarna väljer Morten att ta hem Johanna och sköta om henne själv. Han har nu en hjärnskadad dotter som läker svart gegga och luktar illa som han tar på promenader, visar gamla hemvideos för etc. Samtidigt som han gör så gott han kan för att hon ska ha det bra försöker han hitta igen den som överföll henne. Fler offer har dykt upp och polisen står handfallna.

Början på filmen är otäckt lik svenska kriminalfilmer, något jag inte gillar. Det enda som räddar filmen är mysteriet kring Johanna och de andra offren – varför återvänder de från de döda för att sedan förruttna? Efter halva filmen ungefär är det som att de bytt manusförfattare till en som är totalt less på hela konceptet. Filmen går ifrån svensk deckare till en ofrivillig komedi med råmande oljezombies och pubertala mördare som skrockande jämför sin borr med en snopp. Den tidigare sympatiske polisen blir ett inkompetent arsle.

Morten lyckas mer eller mindre lösa mysteriet med hjälp av en talför uteliggare och sitt eget detektivarbete och ger sig efter mördaren. Där ville nog manusförfattaren att det skulle bli storslaget och spännande men hela slutet blir skrattretande.

Tips nr 1: om du ska ta dig in i en bil och har en jättestor borr... slå inte med borren mot biltaket utan starta istället borren (är du osäker på hur; kolla instruktionsboken) och borra dig igenom plåten.

Tips nr 2: Att ligga platt på marken och hänga i bilens kula hjälper inte till att stanna bilen då den är mycket starkare än dig.

Staunton Hill (2009)

Staunton Hill på IMDb

Det är höst 1969 och en grupp ungdomar liftar för att ta sig till Washington D.C. I Virginia tvingas de övernatta på en bondgård. Familjen som äger den är till en början trevliga, om än udda, men snart uppdagas deras sanna avsikter.

Hade det inte stått i början att filmen utspelar sig på slutet av 60-talet hade jag inte förstått det. Kläder och frisyrer känns inte tidstypiska. Det enda som kanske avslöjar tidsepoken är avsaknandet av mobiltelefoner och vissa av karaktärernas åsikter. Fast å andra sidan känns det inte helt främmande att det finns rasistiska idioter än idag.

Det här är en typisk lura-bort-ungdomar-och-slakta-dem film. Fast de har försökt göra den lite intressantare genom att använda sig av en plot som involverar en misslyckad läkarstudent och säljandet av kroppsdelar. Det är mest bara förvirrande och lyckas inte bli bra.

Däremot har filmen några äckliga scener och att gärningsmannen är mentalt efterbliven gör inte saken bättre. Det väger dock inte upp den sega början.

Regissören är Cameron Romero, son till George A. Romero och i filmen nämns Night of the Living Dead. Det är lite kul men samtidigt känns det som att Cameron kanske försöker mjölka pappas kändisskap. Att George sedan satt sitt namn på ett citat på filmens baksida gör kanske inte saken bättre. "That's as scary as it gets." Mja.. kanske var svårt för pappa Romero att vara objektiv för jag har sett filmer som har varit tusen gånger mer skrämmande.

Genvägen (2009)

 

Genvägen på IMDb 

Originaltitel: Snarveien.

Lina och Martin åker från Norge till Sverige för att köpa billig sprit. På väg tillbaka luras de in på en enslig skogsväg där de får punka. De lyckas fixa däcken men flera konstiga händelser leder dem tillslut till ett avskilt beläget hus där bilen slutar fungera. Det är även där deras mardröm börjar på riktigt då de är ofrivilliga stjärnor i en snuff-film.

Senare delen av filmen utspelar sig i ett hus med perfekt layout för ett gammalt hederligt kidnappningsdrama. Källaren är i två våningar – idealiskt för att rymma en man i gimpdräkt och några stackars offer.

Jag måste däremot säga att gimp-mannen inte är filmens mest störande element. Det är polisen. Är han så trevlig och snäll som han verkar eller är han inblandad i brotten?

Trots att jag har svårt för svenska skådespelare så är den här filmen bra. Den är lite väl snäll men den är spännande och väl utförd ändå.

Faces in the crowd (2011)

 

Faces in the crowd på IMDb

Anna råkar snubbla över en seriemördare när han anfaller sitt senaste offer. Under hennes flykt faller hon och slår huvudet. När hon vaknar på sjukhuset känner hon inte igen sina närmaste vänner eller sin pojkvän. Hon har drabbats av ansiktsblindhet så trots att hon såg mördaren kan hon inte känna igen honom. Hon måste nu både lära sig leva med sitt handikapp och försöka avslöja mördaren.

Filmen har absolut en intressant idé med en kvinna som inte känner igen personer i sin omgivning. Det faktum att ett ansikte kan ändra karaktär bara hon förlorar det ur sikte och vi får se det hon ser gör att filmen känns lite som skräck trots att det är en thriller. Jag tycker hela den biten var väl genomförd. Däremot kändes resten av filmen lite.. dum. Som om de fick slut på energi efter att ha kommit på att använda sig av sjukdomen. De har dessutom försökt att klämma in en kärlekshistoria och lite tragik plus ett smörigt slut.

Filmen var väl okej men inget jag skulle se om igen.

Om man i en ”who done it”-aktig film kan peka ut mördaren så fort han visar sig så har man misslyckats. Sen borde man kunna komma på ett klatschigare namn på en seriemördare än Tear-Jerked Jack. Snacka om tungtvistare.

They (2002)

They på IMDb

Julia får ett samtal från sin barndomsvän Billy och skyndar sig att möta upp med honom. Han talar osammanhängande om demoner från deras barndom som återvänt och jagar honom innan han skjuter sig själv i huvudet mitt framför henne. Julia kontaktas av Billys två vänner från College och de märker att de har mycket gemensamt; bland annat led de alla av kraftiga mardrömmar som barn. Snart känner de att något i mörkret är efter dem.

Monstren i filmen är rädda för ljus. Vilken himla tur då att de kan kontrollera elektronik, mekanik och elektricitet så det är lättare för dem att fånga sina offer. De är någon slags magikerspindlar med dödskalleansikten. Vad vill då monstren med Julia, Billy, Sam och Terry? Ingen vet! Jag skulle anta att det handlar om att leka med maten. Monstren terroriserar dem när de är små men lämnar dem sedan oförklarligt i fred i 20 år för att sedan dyka upp igen och försöka ta med dem tillbaka till sin skuggdimension.

Det är lite bristande logik när monstren måste märka sitt byte genom att införa en lång benbit under huden på dem för att kunna hitta igen dem. Hur hittade de då igen dem från början, innan de blev märkta? För Julia jagades av dem innan de märkte henne.

Jag tror det är bristen på förklaringar som stör mig mest med den här filmen. Billy har skrivit dagbok om sina efterforskningar men han kom aldrig fram till något vettigt eller viktigt innan han tog livet av sig själv, annat än att lagra batterier och stearinljus. De tre kvarvarande får aldrig en chans att försvara sig utan de får bara fly, fly och fly. Att Julia sen påminner om en anorektisk, gapande fisk gör inte saken bättre.

Arachnid (2001)

Arachnid på IMDb

En av lokalbefolkningen i Guam kommer till en liten klinik med mystiska bett på kroppen. Efter att han avlidit samlar Dr Leon ihop en grupp experter och lokala vägvisare och beger sig ut till en liten ö för att hitta orsaken till mannens död. Planet krashar av oförklarliga anledningar och deras kommunikationsutrustning slutar fungera. Efter det blir det bara värre när de stöter på konstiga mutationer av inhemska insekter och reptiler.

Filmen börjar starkt med en jättelik vattenpenis som sugs upp i ett kamouflerat rymdskepp. En amerikansk krigspilot kolliderar med rymdfarkosten och de krashar båda två på en liten ö. Här fortsätter de otroligt dåliga specialeffekterna under hela inledninsscenen och hade det inte varit för att jag hade sällskap när jag såg den och vi bestämt oss för att se hela så hade jag stängt av. Jag är däremot glad att jag fortsatte se för jag har inte skrattat så mycket på länge. Inte nog med att specialeffekterna suger; skådespelarna är helt värdelösa, manuset är förstummande dåligt och i sina försök att göra varje karaktär unik har de lyckats göra karikatyrer av varenda en. Hjältinnan är sur och tvär, doktorn är otroligt snobbig, de f.d armémännen är helt vilda med sina skjutvapen och anser att buskar som rör sig måste DÖ. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter att berätta vad som är fel med den här filmen men jag tycker det måste upplevas själv. Se den och få dig ett gott skratt eller tio.

Svensk titel: 8 Legs – Dödens nät. Jag skulle vilja sparka alla som jobbar med att översätta filmtitlar. Ge mig jobbet istället.

Wrong Turn 2 - Dead end (2007)

Wrong turn 2 på IMDb

En grupp med deltagare i en realityshow faller offer för inavlade mutanter i West Virginias bergstrakter.

Denna uppföljare suger ännu mer än sin föregångare. Karaktärerna är platta och ointressanta och skådespelarna är dåliga. Man bryr sig inte det minsta när de dör. Det enda som fick mig att reagera var att mutanterna nu har familjeliv med kvinnor, hångel och barnafödande. Det var faktiskt äckligt och fick mig nästan att kräkas lite i munnen. Men i övrigt var det absolut inget speciellt och utmärkande med filmen. Visst, den har splatter och inälvor och blod men det räcker inte. 

 

Sen kan man ju fråga sig varför dessa inavlade idioter får fortsätta hålla på att äckla runt i West Virginias vildmark. Efter första filmen borde de ju blivit utrotade med eldkastare.

Fritt Vilt (2006)

 Fritt Vilt på IMDb

Fem vänner åker upp bland fjällen och åker snowboard. En av dem bryter benet och de tvingas söka skydd för natten i ett övergivet fjällhotell. Dagen efter märker de att de inte är ensamma.

Ett nedlagt fjällhotell med en inneboende psykopat är det perfekta stället för lite mord.

Jag har sett filmen tre gånger vid det här laget (och fler gånger lär det bli) och jag hoppar fortfarande till när det händer saker. Jag blir fortfarande lite sur och ledsen när min favorit dör. Jag känner mig som ett litet barn som hittat en favoritfilm och ser den om och om igen tills föräldrarna bara vill kräkas.

Det är en slasher, men den är inte speciellt kladdig och äcklig. Det är inte massa gore och stympningar och utstuderade sätt att ha ihjäl folk på och det känns faktiskt uppfriskande.

Filmens originaltitel på norska är Fritt Vilt. Den engelska titeln är Cold Prey och det gav den dess svenska titel – Kallt byte. Bara så ni vet vad ni ska söka på om ni vill få tag i den. Tydligen förstår vi svenskar inte norska så bra.

Poultrygeist - Halloween 2011

Poultrygeist på IMDb

Till Halloween som vi firade 5:e november valde jag, två av mina systrar och en kompis att klä ut oss till karaktärer ur filmen Poultrygeist - Night of the chicken dead.

Filmen handlar om Arbie som tar anställning på en nyöppnad snabbmatsrestaurang - American Chicken Bunker -  för att trotsa sitt ex. Restaurangen är tyvärr byggd på en gammal Tromahawk-kyrkogård. Kycklingarna kommer till liv och snart har de infekterat personalen och kunderna och förvandlat dem till kyckling-zombies.

Den här filmen är inte för de svagmagade. Även om det är en lågbudgetfilm är alla sprutande kroppsvätskor äckliga. Den är även totalt politiskt inkorrekt. Den är inkorrekt på alla sätt och vis. Antingen sitter man och gapar åt allt äckel eller så skrattar man. Jag brukar göra båda delarna. Själv kan jag inte annat än gilla den. Det är en musikal med splatter.

Bilder från våra förberedelser och det färdiga resultatet finns att se här:

Boxing Babetten

Solstice (2008)

När filmen börjar har Megans tvillingsyster Sophie några månader tidigare begått självmord. Megan försöker gå vidare genom att som vanligt åka ut med sina kompisar till sina föräldrars sommarhus ute i Louisianas Bayou, där de varje år firar sommarsolståndet. Väl där ute ser Megan sin döda tvilling i syner och Sophies nyckelring dyker hela tiden upp igen fastän Megan försöker bli av med den. Hon börjar inse att det kanske var något konstigt med systerns död och börjar gräva i det förflutna.

Det hon hittar är inte vad jag misstänkte men trots att filmen kanske inte var förutsägbar så var den inte särskilt intressant. Den känns lite som slumpmässigt vald tonårsserie kryddat med ett självmordsmysterium.

Det är en passande film för en söndag när man känner sig riktigt seg och inte orkar bry sitt huvud med något avancerat.

Den Svenska undertiteln är ”Blodröd sommar”. Det borde vara ”Lerig sommar” för så värst mycket blod är det faktiskt inte, det är däremot relativt stora mängder lera.