The Silent House (2010)

The Silent House på IMDb

Nestor har bestämt sig för att sälja sitt hus på landet och ber Wilson och hans dotter att snygga till gården innan han lägger ut det på marknaden. Wilson och Laura anländer till huset på kvällen och ska spendera natten där för att kunna börja jobba tidigt nästa dag. Nestor lämnar dem ensamma och far och dotter slår sig ned i varsin maläten fotölj för att vila. Wilson somnar fort men Laura som är vaken lite längre börjar höra konstiga ljud; först utanför, sedan från övervåningen. Hon väcker sin far och han lämnar henne för att undersöka saken. Hon hör honom skrika och mardrömmen är i full gång. 

 

Filmen påstås vara baserad på en sann händelse i Uruguay på 1940-talet. Den är även inspelad i Uruguay och med en blygsam budget på 6000 dollar hade den tre skådisar, en kamera, ett gammalt hus och några lampor. Däremot behövde den inte mycket mer för att bli en helt okej film. Tyvärr kan jag inte säga att den är mer än helt okej. Att den jämförs med Blair Witch och Paranormal Activity är inte en fördel, det är en nackdel då man förväntar sig att det ska vara någon bakom kameran, alternativt att det är övervakningskameror. Det tar en stund innan man inser att det faktiskt inte är någon bakom kameran, den bara beter sig som att det vore det. Ibland verkar den känna att den kanske ändå vill ha en personlighet och hoppar in som synfält för de andra karaktärerna, vilket ger en schysst känsla men gör det hela inkonsekvent.

När man väl lyckats bortse från att kameran bara beter sig väldigt underligt är det då dags för nästa problem; De påstår att den filmats i en enda lång tagning, helt utan klipp, vilket gjorde att jag inte kunde låta bli att sitta och försöka kontrollera om det verkligen stämde. Det förtog lite av min möjlighet att kunna bara se filmen för vad den var och istället satt jag och försökte räkna de gånger de hade kunnat smyga in ett klipp. Jag kom fram till tre gånger. Men även om de nu skulle klippt tre gånger så är det imponerande. De måste verkligen ha tränat in koreografin. Däremot tycker jag ju, gnällig som jag är, att om de säger inga klipp ska det inte vara några klipp heller. Men jag kan som sagt inte bevisa att de klippt. Eller jo.. en gång kan jag faktiskt det, i och med att filmen fortsätter en kortis efter eftertexterna så är det ju ett klipp där. 

 

Vad gäller handlingen så var den väldigt tunn fram till slutet och många gånger frågades det ”Men vad är det hon gör?” eftersom hon hade en tendens att leta väldigt mycket. Efter ett tag inser man att det är nyckeln till ytterdörren hon letar efter och det borde väl kanske inte varit så svårt att förstå, men efter hennes irrationella beteende innan hade hon lika gärna kunnat leta efter en gummikyckling.

Trots att filmen inbjuder till kritiskt granskande och slutet gör att man känner sig lite missnöjd så ångrar jag inte att jag sett den, men den skrämde inte vettet ur mig.