Feast (2005)
En helt vanlig dag på en sömnig liten bar utanför staden Smalltown förvandlas till kaos när en blodig man stormar in och skriker att de måste barrikadera sig. Ingen förstår vad det handlar om förrän ett monster anfaller och blodet börjar spruta. Gästernas och personalens kamp för överlevnad har börjat.
Feast är filmen man ska se om man vill ha sig ett gott skratt, bli äcklad och överraskad. Monstren är inte de bästa man kan se på film men det märks att de är gjorda med glimten i ögat. De är inte tänkta att vara allvarliga och episka, de är tänkta att vara töntiga, mordiska och äckliga.
Varje stereotypiska människokaraktär presenteras lite kort med smeknamn och annan nyttig information man kan tänkas vilja veta om dem innan de går och dör. I Feast går nämligen ingen säker och att gissa dödsordningen är ingen lätt lek. Filmen tänjer på gränser och är allt annat än smakfull.
Jag älskar monsterfilmer och Feast gjorde mig inte besviken, snarare glatt överraskad då jag hade ställt in mig på att den skulle vara extremt dålig.
Feast kom till tack vare Project Greenlight som var en TV-serie där nya filmskapare fick chansen att regissera en film. Inspelningen följdes sedan i TV-serien.
____________________________________________________________________
Feast II – Sloppy Seconds (2008)
Feast II tar vid där ettan slutar och för snabbt handlingen från baren till staden Smalltown som är... en småstad. Här har monstren redan börjat kalasa på invånarna och de få som överlevt måste slå sig ihop med ett motorcykelgäng för att ha en chans att klara sig.
Jag måste tyvärr säga att den inte alls är lika bra som ettan men gillar man gore, monstersnoppar, monsterkräks, monstersperma etc så är det helt rätt film. Den är på sina ställen fruktansvärt vidrig och bryter ännu fler tabun än del ett. Trots att den inte alls kan mäta sig med sin föregångare så led jag inte av att se den. Den har några underhållande karaktärer och bjöd in till en hel del höjda ögonbryn med sina oväntade vändningar.
____________________________________________________________________
Feast III – The Happy Finish (2009)
Feast III tar vid där tvåan slutar och vi får följa samma överlevares fortsatta färd genom staden för att ta sig i säkerhet. Här får vi veta mer om monstren och om deras konstiga förmåga att förvandla de som de bara spyr lite lätt på till konstiga rave-zombies.
Vid det här laget har vi lärt oss vilka som kommer att dö härnäst (eller i alla fall lemlästas svårt) och blir inte lika överraskade. Däremot är det fortfarande lite förvånande hur några av dem dör. Den avslutande delen i trilogin är inte alls lika äcklig som tvåan utan har tagit ett litet steg tillbaka när det gäller kiss-/bajs-/kräkshumorn. Helt klart den sämsta delen i trilogin men ändå ett måste att se om man gillade föregångarna.
Slutet skulle kunna vara förolämpande men avrundar del två och tre väldigt bra då det visar hur extremt lite de tog filmerna på allvar.
”If you're not living on the edge you're taking up too much space.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar