torsdag 12 januari 2012

Dante 01 (2008)



Psykopater och massmördare hålls fångna på en avlägsen rymdstation där en psykolog studerar dem för att lära sig mer om den mänskliga hjärnan. Fångarna har själva valt att donera sig själva till forskningen istället för att bli avrättade för sina brott.
En dag anländer en forskare med en ny fånge; En man utan namn och minne som är anklagad för att ha mördat besättningen på skeppet han var ombord på. En av de andra fångarna ser honom som en frälsare och ger honom namnet St George.
Den nya forskaren och St George gör båda två så konflikter uppstår både bland personalen och fångarna.


Denna franska film är konstig, bitvis seg och totalt utan rymdmonster. Stämningen i början på filmen kan få en att hoppas på att något onämnbart från rymden ska komma och terrorisera stationen de befinner sig på, men det gör det alltså inte. Monstrena är istället de människor som vistas där och intrigerar och slåss mot varandra. St George har fått i sig någon slags rymdparasit som gör honom efterbliven och hjälpsam. Fångarna delas snabbt in i två grupper; de som är tacksamma mot St George och de som ser honom som ett hot och vill röja honom ur vägen. Under tiden håller forskarna på att gnabbas med varandra då den nyanlända forskaren har metoder som den andra inte tycker om.

Filmen hade kunnat vara sevärd ändå men två specifika saker gjorde att den föll platt för mig;
Jag tyckte att det kändes ganska ologiskt att silvertejpa in en man i blötlagd presenning för att han ska kunna dyka i kokande vatten, när de hade tillgång till rymddräkter. Okej att rymddräkter kanske inte är designade för att simma i men de måste väl ändå vara bättre än presenning?
Filmen har även en scen som påminde mig om när jag var liten och gick till tandläkaren. I början gick det bra, sedan ökade och ökade obehaget och tillslut försöker man intala sig själv att det går över när som helst. Men det bara fortsätter. Man tänker ”nu slutar det”, men icket. Det håller på i vad som känns som en evighet, tills kroppen är helt utmattad och sinnet alldeles avtrubbat. Det är inte något man frivilligt utsätter sig själv för så Dante 01 kommer inte att visas igen på en TV nära mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar