Skräckels 2013

2013 var för Skräckel det året då de gamla filmerna glänste och förgyllde tillvaron. Bäst i år har varit följande:

The Stuff

Två män hittar ett vitt klägg som bubblar ur jorden. Efter att ha smakat på det inser de att det är något de absolut kan tjäna pengar på. Snart är karusellen igång och "The Stuff" utklassar alla andra desserter, tom glass. Det vita, smaskiga kletet är så gott att folk blir beroende, trots att de äts upp inifrån och förvandlas till tomma skal fyllda av fluff.

Som årets sämsta film på Skräckel har vi faktiskt tre kandidater och jag kan bara inte välja vilken av dem som var värst, så jag listar alla tre.

Den första är Paranormal Activity 4. De borde ha låtit franchisen gå i graven med lite värdighet, istället klämmer de ur sig den här skiten. (Och en till är på väg)

Det bästa ögonblicket i hela filmen var när kameran blev svart och jag insåg att filmen var slut.

Den andra är Apartment 1303. Sällan har jag sett en film försöka så mycket och åstadkomma så lite.

Filmen är lika dålig som omslaget är snyggt.

Och den tredje filmen är Rise of the zombies; en film fylld med idioter som förtjänar att dödas av ännu mer idiotiska zombies.

Filmskapare borde veta bättre vid det här laget när det kommer till zombiefilmer. 

Gott nytt år på er! Må 2014 innehålla minst lika mycket bra och skräpdåliga filmer som tidigare år!

ATM

ATM på IMDb

David har länge velat bjuda ut Emily som jobbar på samma kontor som honom, men han har aldrig hittat modet. Corey som även han jobbar på samma ställe har sett hur det står till och försöker peppa David att ta chansen innan Emily byter jobb. När så julfesten kommer tar han mod till sig och börjar prata med henne. Det hela går väldigt bra och när hon beslutar sig för att gå hem tidigt tackar hon ja till Davids erbjudande att skjutsa henne. Här hade allt kunnat fortsätta som ett varmt, romantiskt drama. Men tack vare Corey behöver vi inte se sånt strunt.

Corey har överförfriskat sig själv och bestämmer sig för att även han förtjänar skjuts hem av David. Men inte nog med det; han vill köpa pizza innan han blir avsläppt. David vill helst vara ensam med Emily men Corey är ju hans vän så han går med på att stanna till så han för köpa sin pizza. Tyvärr har Corey inga kontanter så efter en hel del tjat lyckas han övertala dem att stanna till vid en automat. Denna uttagsautomat ligger i en liten glasbyggnad på en jättelik, tom parkering.

När de alla tre väl är därinne märker de att de kommer att ha svårt att ta sig ut igen. Där ute står nämligen en man i en jättestor jacka med huvan uppe och han mördar en stackare mitt framför ögonen på dem. Davids perfekta kväll då han äntligen får kontakt med Emily blir plötsligt en mardröm där han, hans drömmars flicka och den irriterande kompisen måste slåss för sina liv. Mannen i jackan skulle lätt kunna ta sig in och göra processen kort med dem, men han väljer att långsamt driva dem till vansinnets gräns.

ATM vill mycket men kan inte riktigt leverera. Det är svårt att fylla en hel film med så lite handling. Däremot hade ATM fungerat utmärkt som ett avsnitt av till exempel Criminal Minds, då den har en förövare som är mer utstuderad än man kan tro vid första anblick. Jag gillar dock att miljön de lyckats skapa gör att man verkligen känner hur ensamma och utsatta David, Emily och Corey är.

Facebookspel av Paranormal Activity 4?

Ibland klämmer jag ur mig en text åt spelsajten Skillpoint. Vi har där en artikelserie som heter Spelfilmat och där tar vi osannolika spel och gör film av (i tanken) eller osannolika filmer och gör spel av (även detta i tanken). Denna vecka var det passande nog Paranormal activity 4 som fick bli ett Facebookspel.

Läs mer här: Spelfilmat; Paranormal Activity 4 på Skillpoint

Paranormal Activity 4 (2012)

PA 4 på IMDb

Tonårstjejen Alex bor tillsammans med sina föräldrar och sin lillebror Wyatt. Allt verkar bra utåt sett, men hennes föräldrar är på väg att glida ifrån varandra. Som tur är har Alex sin bästa vän Ben som hon kan anförtro sig åt och dela sin oro över sina föräldrar med. När den nyinflyttade kvinnan i huset mitt emot dem blir sjuk tar Alex föräldrar på sig att vara barnvakt åt kvinnans sex-årige son Robbie. Detta ger Alex något annat att anförtro åt Ben, nämligen att Robbie verkar vara hemsökt. Konstiga saker händer runt omkring honom och i huset. Ben hjälper Alex att sätta upp övervakning via familjens laptops så de kan gå till botten med vad det är som händer.

Vad Alex inte vet är att för fem år sedan mördade en kvinna vid namn Katie sin sambo, sin syster och sin svåger innan hon kidnappade sin ettårige brorson Hunter och försvann.

Paranormal activity 4 är en uppföljare och utspelar sig alltså fem år efter del ett och två.

Det här är en av de sämsta filmerna jag sett när det kommer till handling och utförande. Skådisar och effekterna är riktigt bra, men handlingen och stämningen är urusel. Vi får följa Alex som märker att det börjat spöka sedan Robbie flyttat in. I början tittar hon igenom filmklippen som hennes vän Ben hjälpt henne att spela in via olika laptops runtom i huset. Där ser de lite småläskiga saker, men inget som bevisar att något övernaturligt är närvarande. När saker faktiskt börjar hända så har Alex och Ben slutat titta på filmklippen och famlar runt i blindo, helt ovetandes om att Alex hissats upp av någon osynlig kraft när hon sov och att hennes mors kniv blivit stulen mitt framför hennes näsa etc. Jag tror de försöker förklara bristen på intresse för inspelningarna med att Alex glömt bort hur man loggar in för att komma åt dem. Hon är en tonåring, nog fan borde hon komma ihåg sin mailadress och ett enkelt lösenord. Hon är ju inte en 95-årig dataanalfabet.

95-årig dataanalfabet?

Efter att ha genomlidigt större delen av filmen får man veta den stora twisten. Som är pytteliten och inte alls överraskande för den räknar man ut i första scenen med Alex familj. Så det försöket till att göra filmen mer intressant föll helt platt, vilket gör att resten av filmen blir om möjligt ännu tråkigare. Inte ens när det verkligen börjar hända saker och folk flyger åt höger och vänster och dör är det intressant eller spännande. Bästa ögonblicket i hela filmen var när kameran blev svart och jag insåg att filmen var slut.

Snyggt men oskrämmande.

Jag bör nog nämna att jag tycker att de tre tidigare filmerna går att se. De är inte det bästa jag sett i skräckväg och jag tycker att det kan kännas krystat ibland med övervaknings- och handkameror som ska lyckas fånga allt intressant, men de lyckades ändå vara läskiga nog för att ge lite rysningar. Fyran däremot lyckades inte skrämma mig över huvud taget, trots att jag är väldigt skvätträdd.

Förnuftig skräckfilm?

Om karaktärerna i skräckfilmer var smarta och logiska skulle vi fans inte ha mycket att titta på, eftersom det troligtvis skulle bli som i Hell No: The Sensible Horror Film

Filmen på YouTube

Apartment 1303 (2012)

Apartement 1303 på IMDb

Janet Slate klarar inte av att bo med sin alkoholiserade mamma längre och bestämmer sig för att flytta, trots att hennes syster Lara ber henne att tänka om. Men det är för sent. Janet har redan skrivit på kontraktet och flyttar in i lägenheten. Redan första dagen märker hon att något är fel, men hur fruktansvärt fel det är kan inte ens hon ana.

Lägenhetens osynliga hyresgäst

Jag såg denna fruktansvärda film en kväll när jag var trött och tänkte att jag kunde slå på något att somna till. Tji fick jag. Filmens kasshet höll mig vaken så jag i slutändan såg hela skiten ändå.

Redan från första sekund avskydde jag skådespelarna. Janet går omkring och pratar för sig själv och det är så tydligt att det är för att vi tittare ska förstå vad det är hon tänker och känner. Det behövs inte, vi är inte efterblivna. Janet däremot är efterbliven. Hon skriver på ett kontrakt på en lägenhet hon inte ens sett, i ett slumområde där en rik liten flicka som hon inte passar in på en fläck. Hon påstår att hon har en pojkvän, Mark Taylor, men han är mest undvikande och verkar inte alls engagerad i henne. 

Julianne Michelle som Janet Slate

Hon utsätts för spökerier och dåliga lukter men lämnar inte lägenheten, för hennes fulla mamma är ju så hemsk och otrevlig. Hemskare än ett illvilligt spöke tydligen. Inte nog med att det spökar och luktar lik i lägenheten, grannflickan är läskig nog för att man ska lämna huset och aldrig återvända. Dessutom är fastighetsskötaren pervers och otrevlig. Men Janet stannar, vilket leder till att hon dör. Hon faller dramatiskt ned från sin våning högt däruppe och landar framför fötterna på sin älskare. Efter att ha fallit så pass långt tror jag inte att man landar fint på rygg med lite blod sipprandes från bakhuvudet, det skulle snarare vara en köttpöl. Men det skulle väl inte bli lika bra scen om älskaren var tvungen att förfära sig över människomos istället för en vacker, oförstörd flicka.

Mischa Barton som Lara Slate

Här borde filmen ha tagit slut. Janet brydde sig inte om alla tusen varningstecken och fick stå sitt kast. Slutet gott, inget gott. Men nej, här kommer Lara in i bilden. Fram tills nu har hon bara lallat runt och bråkat med sin mamma. Hur två ”erfarna” skådespelare kan prestera så dåligt är bortom allt förstånd. Lara spelas av Mischa Barton som vi sett i bla O.C. Nu var jag inte ett fan av den serien, men jag uppfattade henne aldrig som världens sämsta skådis. Något jag gör nu, efter att ha sett henne i Apartment 1303. Hennes mor, Maddie Slate, spelas av Rebecca De Mornay.  Mina starkaste minnen av henne var från Handen som gungar vaggan och De Tre Musketörerna. Men i och med hennes totala magplask i Apartment 1303 kommer hon för alltid att vara ”handen som skriver på kontrakt för skitdåliga filmer och sedan skådespelar som att hon inte bryr sig ett dugg”.

Rebecca De Mornay som Maddie Slate

När så Lara också fått nog av sin elaka mamma flyr hon hemmet och flyttar in i Janets lägenhet. Där använder hon Janets saker och sover i Janets säng, utan att byta sängkläder ens. Hon får veta av polisen att flertalet unga kvinnor dött i lägenheten vid minst fyra olika tillfällen. Det första fallet var en dotter som mördade sin prostituerade mamma och sedan tog självmord.

Lara lyckas tvinga Janets ”pojkvän” att sova på soffan ifall något otäckt skulle hända. Mark lyder snällt trots att han har en son hemma som behöver honom eftersom han ligger i skilsmässa med sin fru.

Det dröjer inte länge innan även Lara märker av konstigheterna och i slutändan är hon lika dum som sin syster. Spöket som hittills nöjt sig med att dunka pannan i fönsterglaset och ta långa bad i diskhon blir tillslut less på att idioterna stannar kvar och puttar Mark ut genom fönstret. Han landar säkert på balkongen, men dör ändå. Lara flyr ut i korridoren där den stora twisten kommer – alla på våningen är spöken! Hur kan alla på våningen vara spöken? Finns det ingen hyresvärd som märker att ingen bor i deras lägenheter, att de inte får in hyror? Nä, tydligen inte. Hon flyr in i sin lägenhet igen. Sen kommer Laras mamma och blir dödad för att spöket puttar henne på kniven som Lara håller i sin hand. Riktad mot sin harmlösa mamma som bara vill hjälpa. Här tycker tydligen spöket i lägenheten att hon gjort tillräckligt för hon låter Lara leva så att polisen kan komma och hämta henne.

Regissör, skådespelare, manusförfattare, kameramän, ja alla som haft ett finger med i skapandet av denna förfärliga film borde tvingas bära skämshattar i tio år framöver. Fy!

Detta är för övrigt en remake av en japansk film från 2007 som också heter Apartment 1303. Jag vet inte om den är bättre men man kan ju alltid hoppas. Att det skulle finnas två så här dåliga filmer i världen är otänkbart.

Originell reklamfilm

Snart kommer en remake jag tidigare sagt att jag inte har något behov av att se. Nu när releasedatum börjar närma sig känner jag fortfarande inte att jag måste se den, men det förhindrar inte att jag kan uppskatta en fyndig reklamfilm när jag stöter på den. Vilken film är det? Det får du se i slutet av videoklippet.

Insidious: Chapter 2, snart på en biograf nära dig

Nu på fredag har Insidious: Chapter 2 premiär på SF's biografer. Personligen ser jag fram emot att se den, men tyvärr är jag upptagen hela helgen, så det får bli nästa vecka. Tills dess får jag och alla andra som inte kan se den på premiären hålla tillgodo med följande;

En hemsökt familj kämpar för att avslöja en fruktansvärd hemlighet som har lämnat dem farligt sammankopplade med andevärlden. 

Regissör James Wan (Saw, The Conjuring) och manusförfattaren Legh Whannell (Saw, Insidious) har tillsammans med producenterna Jason Blum (Paranormal Activity, Insidious) och Oren Peli (Paranormal Activity, Insidious) kokat ihop uppföljaren till Insidious; Insidious: Chapter 2. Filmen återförenar skådespelarna från första filmen, bla; Patrick Wilson (Watchmen), Rose Byrne (X-men: First Class), Barbara Hershey (Black Swan), Lin Shaye (There's something about Mary) och Ty Simpkins (Iron man 3)

Silent Hill - Shattered Memories

Silent Hill, Shattered Memories

I spelet får vi följa Harry Mason som letar efter sin dotter Cheryl. Han sladdar i diket när han kör genom Silent Hill och nu är hon borta. Han har minnesförlust och det snöar. Staden är skrämmande tom och Harry har svårt att förstå vad det är som händer. Mitt i allt ihop ändras verkligheten och förvrids till något kallt och blått, misstänkt likt is. Fullt med nakenkramare.

Redan när första Silent Hill kom för en triljon år sedan tyckte jag att det var helt fantastiskt. Det är något extra skrämmande med att styra en klumpig pixelgubbe genom otaliga faror i form av förvridna, hemska varelser. Släng sedan dit en hög med pussel och ofrivilliga besök i en annan värld, full av rost och blod så har vi det perfekta spelet. Det tycker jag i alla fall.

Det tyckte inte Climax Studios. De tyckte att Silent Hill var ett trasigt koncept och ville göra något bättre. Så de började forska. De dök ned i skräckfilmernas härliga värld och studerade jaktscener och såg säkert minst 50 slasherfilmer. De tog inspiration från spel som Alone in the Dark och Resident Evil. Påstås det. Personligen tycker jag det är en förolämpning mot både skräckfilmer och Resident Evil.

Jag tror att det gick till såhär:

Anställda på Climax Studios satt och forskade och såg film och spelade gamla spel tills de blev helt less. De ordnade en snabbt påkommen firmafest och tog sig en ordentlig bläcka. Praktikanten Svein som kom senare på kvällen hann inte med att suga i sig bålen och var således relativt nykter. Han såg det som sin uppgift att slutföra det de andra påbörjat. Med det sagt så raderade han allt och lade in det han var mest rädd för; snö. Snö och is och snöstormar. Han insåg att alla kanske inte är sörlänningar som är rädda för lite väder, så han lade till ett extra element av skräck; nakenkramning. När de andra vaknade insåg de i sin fylledimma att Svein hade rätt. Vinter och nakna människor som kramar en till döds är fruktansvärt skrämmande. Tyvärr hade de aldrig hört att när det blir kallt så tar man av sig kläderna och kramas för att överleva. De trodde att de skapat det ultimata skräckspelet när de i själva verket bara skapat en extremt självfixerad idiot i varma kläder som vägrar att dela med sig av sin kroppsvärme till invånarna i Silent Hill som fryser arslena av sig.

Bort, onda nakenkramare! Varför ska jag dela med mig av min kroppsvärme?

Silent Hill – Shattered Memories. Please shatter my memory so I can forget I ever played it.

Otis (2008)

Otis på IMDb 

40-årige Otis har inte alla tomtar hemma. Han bor i ett gammalt hus han ärvt och besöks dagligen av sin bror som gillar att förnedra och slå honom. För att förtjäna sitt uppehälle och finansiera sin hobby arbetar han som pizzabud. Hans lite speciella intresse går ut på att vara helt besatt av en flicka vid namn Kim och det han vill mest här i världen är att gå på balen med henne. Problemet är bara det att han inte har tillgång till någon Kim. För att förverkliga sin dröm kidnappar han unga flickor och tvingar dem att spela med i hans sjuka fantasi. Han avverkar flicka efter flicka, tills han tror han hittat den rätta – Riley Lawson. Hon förstår att om hon ska överleva måste hon göra som han vill. Vad han inte vet är att hennes familj är komplett galna och inte skyr några medel för att hämnas.

Ashley Johnson som Riley Lawson.
Hon gör för övrigt rösten till Ellie i The Last of us; årets bästa spel.

Otis är en film som hoppar vilt mellan allvar och komik. Scenerna med Otis och Riley är inte roliga; de är allvarliga och sjuka och man avundas inte hennes situation. Otis tvingar henne att låtsas vara någon annan och så fort hon missköter sig blir han våldsam. 

Jere Burns, Daniel Stern och Illiana Douglas

¨

Sedan kommer scenerna med familjen Lawson och FBI-agenten Hotchkiss. Det är oseriöst och komiskt från första sekund. Nyhetsinslagen angående kidnappningen är helt idiotiskt okänsliga och myndigheterna behandlar inte situationen mycket bättre. Illeana Douglas  och Daniel Stern spelar herr och fru Lawson som gapandes av förvåning får se hur inkompetent Hotchkiss är och när de väl får en chans att göra något själva tar de den.  

Den som väntar på något gott...

När man väl har fått grepp om vad för slags film det är så är den riktigt underhållande, men om man ser den i fast förhoppning om att det är en blodigt allvarlig rape/revenge-film så kommer man nog att bli besviken. Personligen tyckte jag den var bra så fort jag insåg vad det var för sorts film. Otis är trots komiken välgjord med bra miljöer, skådespelare och effekter. 

House at the End of the Street (2012)

House at the End of the Street på IMDb

 

Elissa flyttar med sin mamma Sarah till ett litet samhälle på landsbygden. Sarah förväntar sig att kunna ta det lugnt efter sin skilsmässa från Elissas far och från det hektiska och ibland våldsamma Chicago. Elissa tar det hela med ro som vilken vanlig tonåring som helst... Ifall tonåringar nu tog det med ro att bli uppryckta med rötterna från allt som är viktigt i deras liv – som vänner, skola, sitt band, sin far etc. Men Elissa är ingen vanlig tonåring. Hon är snygg, har bra självförtroende, kan sjunga, spela gitarr, stå upp mot mobbare och faller inte för tonårspojkars förförelseknep. Hennes enda brist verkar vara att hon alltid hittar en kille med fel som hon försöker fixa. Turligt nog för henne finns det en sådan ett stenkast bort i grannhuset. Att han dessutom är filosofisk, sockersöt och stjärnögd gör inte saken sämre.

Max Thieriot som Ryan

 

Hans namn är Ryan och hans bäbissöta ansikte döljer lagom mycket smärta för att Elissa ska intressera sig för honom. Ryktesvägen får hon höra att hans syster dödade hans föräldrar för fyra år sedan och när hon frågar honom om saken berättar han sin tragiska livshistoria. Elissa kan inte göra annat än falla för honom och trotsa sin mors förbud att träffa honom på tu man hand. Deras spirande intresse för varandra ses däremot inte med blida ögon av resten av samhället som skyr Ryan som pesten sedan han flyttade tillbaka till sina föräldrars hus för ett år sedan. Han får ta på sig skulden för de dalande huspriserna i området eftersom hans föräldrar hade mage att bli mördade där.

 

Star-crossed lovers

Vi har alltså ett klassiskt fall av star-crossed lovers. Och värre ska det bli för ödet är verkligen emot de tu. Kommer Ryan att lyckas gå vidare med Elissa och äntligen komma bort från sitt ledsamma förflutna?

 

Jennifer Lawrence som Elissa

Ifall det här var ett romantiskt drama, vilket det verkligen framstår som, så skulle Ryan lyckligt lägga allt bakom sig och i slutändan tralla iväg med Elissa mot solnedgången. Men.. det här är ju en skräckblogg så varför har jag brytt mig om att recensera House at the end of the street? För att den marknadsförs som horror/thriller och kvalificerar som just det enbart tack vare en viss inlåst ung dam i en källare.

Utbrytaren

Denna unga dam bryter sig gärna ut för att leka med knivar och tack vare henne (och lite annat jag inte tänkar avslöja ifall någon av er känner för att se filmen) så blir det hela lite bättre. Tyvärr är handlingen förutsägbar och överraskar ungefär lika mycket som att mjukost finns i flera smaker.

  

Jennifer Lawrence som spelar Elissa är duktig men känns inte helt trovärdig som tonåring. De andra skådisarna gör också bra insatser (förutom de hånglande paret i bilen, de var vedervärdiga). Filmen är välgjord, det är bara det att den precis som Jennifers tonåring saknar trovärdighet. 

Sedan måste jag säga att om man använder ”House” i sin filmtitel får man allt se till att filmen blir något extra. Det finns många bra House-filmer som sätter den här filmen på skam. Bl a;  The last house on the left, House och House of a 1000 corpses,