Elva år efter Resident Evil 1 jobbar
Chris Redfield för BSAA; Bioterrorism Security Assessment Alliance.
Hans jobb är att bekämpa bioterrorism. Han skickas till Kijuju i
Afrika för att tillsammans med Sheva Alomar gripa Ricardo Iving
innan han lyckas sälja biologiska vapen på svarta marknaden. Snart
stöter de på människor som blivit infekterade av en parasit och
förvandlade till Majini. Precis som Los Ganados har de kvar ett
medvetande och kan hantera diverse olika vapen, till Chris förtret.
Situationen blir riktigt farlig och de borde egentligen ge upp, men
så får Chris reda på att en gammal vän till honom som han trodde
dött kan finnas i området. De två hjältarna biter ihop och kämpar
vidare för att rädda dagen. Som tur är har Chris deffat sig
ordentligt sedan
Code Veronica och är mer förberedd än någonsin
att möta sin nemesis; Albert Wesker.
|
Albert Wesker |
Spelet följer på många sätt i
Resident Evil 4's fotspår men har utvecklat och förbättrat
konceptet en hel del.
Istället för tetris-portföljen Leon
fått släpa runt på så har man nio fasta platser för föremål
och alla tar upp en plats. De föremål man lägger på rutorna som
är länkade till styrplattan går lätt att byta mellan under
spelets gång. Det pausas nämligen inte när man vill gå in i sitt
inventory och böka runt, men det behövs inte för det är verkligen
lättåtkomligt.
Till skillnad från alla andra tidigare
spel har man nu en konstant partner. Det gör inte bara att man
aldrig känner sig ensam utan även att man kan spela tillsammans med
en vän, både split-screen, system link och online. Detta var
otroligt uppskattat av mig och de mina. Enda nackdelen var att det
blev bråk om vem som skulle ha den bästa Magnumen.
|
Chris med sina nya muskler och sin nya partner - Sheva Alomar. |
Spelet är indelat i kapitel och varje
kapitel går att spela när man vill, på vilken svårighetsgrad man
vill, så länge man har spelat igenom spelet en gång. Man
betygsätts utifrån sin prestation och får sedan poäng och en
ranking därefter. Naturligtvis vill man (jag) ju ha hög ranking på
allt. Det kombinerat med poängsystemet för att låsa upp diverse
godsaker ger spelet ett enormt omspelningsvärde.
Det finns såklart lite negativa saker
med att spelet följer i RE 4's fotspår också. Skräckelementet är
helt borta. Det här är action fullt ut, fast med en lite begränsad kontroll, man kan tex inte sikta och gå samtidigt. Det blir stressigt ibland
och saker ser läskiga ut men känslan jag fick av de första spelen
är inte kvar. Jag tycker att zombies är läskigare än Los Ganados
och Majinis.
Däremot märker man i DLC't Lost in
Nightmares att de fortfarande har känslan och möjligheten att skapa
en otäck, instängd miljö med lite pussel och informationssökande
som tar en tillbaka till de första spelen. Därför undrar jag ju
varför de inte kunde göra hela spelet så.
DLC nummer två – Desperate Escape -
har samma känsla som resten av spelet och imponerar väl inte så
värst mycket, annat än att det är kul att få se vad två andra
karaktärer sysslar med under tiden Chris och Sheva räddar världen.
Över lag tycker jag däremot att det
här är ett riktigt bra spel, för trots att de gått ifrån
skräck-känslan så är det fortfarande en fortsättning och en
utveckling av RE-universumet, med karaktärer man kommit att älska
och hata.
Förutom att spela själva spelet för
att ta del av historien finns det andra saker man kan sysselsätta
sig med, som att döda andra spelare, döda Majinis, döda Majinis på
tid etc. Allt följer inte med grundspelet utan kan köpas online,
eller så köper man Gold Edition och får med hela skiten. Idag
kostar spelet inte mycket begagnat då det snällt fått kliva åt
sidan för sin uppföljare, Resident Evil 6.
Se även tidigare blogginlägg om Resident Evil: