Resident Evil 6 släpptes i oktober
förra året och spelet tar vid efter den animerade filmen Resident Evil Damnation, som också släpptes under 2012.
Det första man måste göra när man
börjar spela är att köra igenom ett ganska långt intro där man
får lära sig om kontrollerna, helande osv. Det är snyggt gjort och
man får mersmak och vill kasta sig in i spelet för att få veta mer
om de händelser som utspelar sig där. Tyvärr så märker man sedan
att introt var lite överflödigt och kunde ha gjorts annorlunda.
Efter introt får man välja om man
vill spela Leon S. Kennedy, Chris Redfield eller Jake Muller. Alla
tre scenarion är sammankopplade men de har olika interfaces, miljöer
och framförallt olika stämning.
Jag har bara spelat igenom spelet en
gång och det känns så stort att jag fortfarande har lite svårt
att smälta det och ta in alla intryck.
Jag vet dock med säkerhet att Leons del är den bästa då den tar oss tillbaka till ”vanliga” zombies, kyrkogårdar och andra läskiga platser. Det var riktigt härligt att få känna att de inte tappat greppet om gammal hederlig survival horror.
Denna gång har Leon med sig Helena Harper; en agent med en hemlighet. Som tur är kan Helena ta hand om sig själv och behöver inte räddas stup i kvarten som en viss Ashley Graham i RE 4.
På andra plats
kommer Jake med sin speciella närstridsfärdighet. Jake Muller må vara ett nytt ansikte för oss men hans följeslagare Sherry Birkin har vi stött på tidigare i Resident Evil 2, även om hon då var ett litet barn. De här två är det mest balanserade paret eftersom de båda är mer eller mindre nya och inte behöver leva i Chris eller Leons skugga.
Sist (och lite
mindre muskelmässigt jämfört med hur han såg ut i RE 5) kommer Chris. Hans del av spelet är i stort
sett bara fullt ös i oskrämmande miljöer. Hans kompanjon är Piers Nivans; en ung BSAA-agent. Jag var väldigt anti-Piers först men han växte snabbt på mig och blev tillslut en helt okej sidekick till Chris.
Resident Evil 6 har gott om
bosstrider och man får uppleva de flesta av dem mer än en gång, på
gott och ont. Den röda tråden genom allt detta är Ada Wong och om
man tyckte att hon var förvirrande och hal förut är det ingenting
mot för vad hon är här. Förutom Ada har vi även C-viruset som
gör livet surt för alla och tvingar oss att försöka stoppa dess
spridning och hitta ett vaccin.
Man får dessutom möjlighet att spela som Ada för att få lite mer klarhet i vad det är hon sysslar med. Hennes scenario är kortare men fullt av spännande sekvenser.
Man får dessutom möjlighet att spela som Ada för att få lite mer klarhet i vad det är hon sysslar med. Hennes scenario är kortare men fullt av spännande sekvenser.
![]() |
Ada Wong - Hal som en ål. |
Jag tycker att spelet är riktigt
snyggt och det har bättre kontroll än RE 5 som ändå försökte
vara ett actionspel men förstörde lite för sig själv med
karaktärernas klumpighet vad gäller styrning. I det här spelet kan
man för första gången faktiskt ha användning av närstrid på ett
sätt som är både effektivt och kul. Dessutom kan man röra sig
medan man siktar. En nackdel med spelet är att varje kapitel är
för långt. Precis som i femman får man poäng efter varje och kan
spela om kapitlet för att förbättra sin ranking, men det tar för
lång tid. Där förlorar spelet en del omspelningsvärde och det är
riktigt synd.
Jag måste dessutom säga att jag
saknar de gamla ondingarna. De nya är helt enkelt inte lika
intressanta eller skrämmande. Visst, zombievirus är alltid läskigt,
men skurken som ligger bakom det hela får gärna vara av Weskers
kaliber.
Dessutom undrar jag var Jill Valentine
och Claire Redfield tagit vägen. De senaste åren har det fokuserats
väldigt mycket på just Leon och Chris. Men jag förväntar mig en
Resident evil 7 inom några år och där kanske Jill och Claire får
lite mer (zombie)kärlek.
Se även:
Resident Evil 0, 1, 2 & 3
Resident Evil Code Veronica
Resident Evil 4
Resident Evil Degeneration
Resident Evil 5
Resident Evil Damnation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar