Galaxy of Terror (1981)

Galaxy of Terror på IMDb

På den ödsliga planeten Morganthus händer det läskiga saker, hela besättningar blir utplånade av okända fasor.

Den mystiska och mäktiga Mästaren vars huvud skiner imponerande rött beordrar Befälhavaren Ilvar att skicka ännu ett skepp till Morganthus, denna gång för att utröna vad som hänt tidigare resenärer.

Mästaren - mäktig och röd.

Ryndskeppet Quest åker snabbt iväg med sin instabila och lätt galna kapten Trantor och hennes minst sagt brokiga besättning.

När de når planeten dras de ned av något och tvingas kraschlanda. Räddningsgruppen beger sig ut för att leta överlevare från det andra skeppet. Att de över huvud taget lyckas ta sig ut genom dörren är något av ett under, då gruppen drar åt alla olika håll. Deras ledare – Baelon – måste hävda sig var femte minut genom att utbrista att han minsann är ledaren. När de andra verkar föga imponerade haltar han iväg med putande underläpp och spända näsborrar. Den han ser som störst hot verkar vara Cabren; en lugn och sansad kille alla andra verkar tycka bra om.

Gruppen snubblar över flertalet lik från den andra besättningen och inser att de inte kommer att kunna rädda någon. De kan däremot inte lämna planeten då något verkar hålla kvar deras skepp, så de ger sig ut för att undersöka saken. De hittar till slut en konstig pyramid och när de beger sig in börjar de en efter en dö. Snart inser de att det finns inget sätt att fly, det enda de kan göra är att övervinna sina värsta rädslor.

Ranger (Robert Englund) är skiträdd.

Galaxy of Terror borde vara helt värdelös, men den är bara halvt värdelös. De överdrivna karaktärerna är himla roliga att sitta och förundra sig över. Handlingen är bajs men med snubbar som karatekocken Kore, empaten Alluma och hysteriska Cos lyfter det hela. Cos är min personliga favorit. Han är en skvätträdd och känslig man som flämtar och skriker mest hela tiden. Han känns som en helt vanlig kille som faktiskt förstår att det inte är en bra idé att vandra omkring i rymdskepp där hela besättningen dött. Tyvärr hindrar det inte att han går ensam på ställen där han borde ha kompisar omkring sig. Och som vi vet leder det i 9 fall av 10 till en för tidig död.

Skeppets kapten – Trantor – är också väldigt lustig. Hon har vad som verkar vara en väl uttänkt bakgrundshistoria där hon ensam överlevde en katastrof på ett annat skepp och någonstans tror man att hon kommer att göra något extraordinärt även här. Istället är hon galen, instabil och lider helt klart av post traumatiskt stress. Att hon fått fortsätta sin karriär är helt otroligt.

Allt verkar ju frid och fröjd hittills; dålig handling men roliga personporträtt. Tyvärr har filmen en av världens konstigaste och mest smaklösa dödsscener. Vill ni inte utsättas för spoilers så kan ni sluta läsa här.

Som jag nämnt tidigare så har flertalet folk dött redan, de flesta av dem har blivit ihjälslagna av sina egna värsta rädslor. Skeppets tekniska officer Dameia är rädd för maskar. Här kan man anta att hon kommer att dö kvävd av tusentals maggots eller liknande. Men nej. Det är en enda mask som har ihjäl henne. En enorm mask med tentakelliknande armar som klär av henne, smetar ner henne, våldtar henne och krossar henne till döds. Till en början var tanken att hon skulle bli uppäten av maken men filmens regissör Bruce D. Clark ändrade sig i sista minuten. Jag hade föredragit den ursprungliga idén. Våldtäktsmasken är smaklös på ett dåligt sätt. 

Något som kan vara lite kul att veta är att James Cameron jobbade som art director för filmen och han i sin tur anställde Bill Paxton som set dresser. Detta var innan Bill inledde sin skådespelarkarriär. Vad är det för kul med det då kan man undra. Jo, Galaxy of Terror är hemskt influerad av Alien och fem år efter Galaxy gjorde James Cameron Aliens med Bill Paxton i rollen som Hudson.